verksverkstads anläggande i stad eller inom en halt mil derifräån, vore förpligtade att vidkännas de med burskap förenade kostnader eller personliga äligganden, men deremot de, hvilka åstundade att i stad idka handtverk säsom försörjningsmedel, vore frikallade frän skyldigheten att aflägga prof ä skicklighet i yrket samt, med befrielse jemväl från åliggandet att taga burskap, endast hade att till stadens kassa erlägga en efter tillverkningens beskaffenhet lämpad afgift, ansåg kommerskollegium häraf otvifvelaktigt följa, att de inskränktare skyldigheter, hvilka sistnämnde idkare med hänsigt till utöfningen af deras yrken äro, i jemförelse med de egentliga burskapsegande bandtverkarne, underkastade, rättvisligen böra motsvaras af inskränktare rättigheter; — att likväl, då sökandernes underdåniga framställning, om tillätelse för handtverksarbetare i allmänhet att bilda s. k. arbetsbolag, äsyftade att åt dessa arbetare, utan åtagande af de förbindelser, som åligga egentliga handtverkare, bereda hufvudsakligen enahanda förmäner, som dessa sednare tillkomma, beviljandet af denna tillåtelse skulle innebära en emot billighet stridande rubbning af de i afseende på rättigheten till idkande af handtverksnäring uti Fabriksoch Handtverksordningen stadgade grunder; — samt att, enär sökanderne, beträffande den särskildt för dem ifrägaställda rättighet att, till bedrifvande af deras yrke, sig i bolag förena, icke ens till beskaffenheten uppgifvit det handtverk, de hade för afsigt att utötva, och ej heller, för vinnande af berörde undantagsförmån, äberopat nägot för dem enskildt gällande skäl, kollegium lika med handtverksföreningen, magistraten och öfverstäthållareembetet, funnit sig böra i underdänighet hemställa att ansökningen mätte lemnas utan afseende.