Aftonbladet – 23 november 1852, sida 2

olifva hennes afbild. Hans hustru hade med bitter svart sjuka lagt märke till denna omständighet, och hon såg sin mans hängifna kärlek till barnet med afundsjuka oct harm; allt hvad som skänktes barnet tycktes henne var: fråntaget henne sjelf. Allt från detta barns födelse bör ade hennes helsa försvagas. Ett lif af oafbruten lättjc både lekamlig och andlig måtto — nötningen af oupp: hörlig ledsnad och missbelåtenhet, i förening med der svaghet som vanligtvis beledsagar det skifte af en qvinnas lif då hon blir mor — förvandlade inom få år der blomstrande unga skönheten till en blekgul, vissnad sjuklig qvinna, hvars tid delades mellan en brokig mäng( af inbillade sjukdomsåkommor, och som ansåg sig, i all möjliga hänseenden, för den mest misshandlade och be tryckta korsbärerska i verlden. Det var ingen ända på de lidanden öfver hvilka ho! jemrade sig; men hennes starkaste sida tycktes ligga migrän, som vissa tider instängde henne på sitt rum trenn dagar af sex. Emedan, följaktligen, alla husbållsbestyre: kommo i händerna på domestiker, fann snart S:t Clare sitt husliga lif allt annat utom trefnad. Hans enda dot ter hade en utomordentligt ömtålig kroppsbyggnad, oci han befarade att, till följd af bristen på all närmare om vårdnad, hon skulle falla ett offer för sin moders odug lighet. Han hade tagit henne med sig på en resa til Vermont, och öfvertalat sin kusin, miss Ophelia S:t Clare att följa med honom tillbaka till hans hem isödern; oci de befinna sig nu på hemresan på denna samma ångbåt der jag presenterat dem för mina läsare. Och nu, under det palatsen och tornspirornå i Ny Orleans börja framskymta vid horisonten, hafva vi änn liten tid öfrig för en presentation af miss Ophelia, Den som rest i Nya Englands stater torde möjlige åminna sig, vid ena ändan af någon snygg by, dej stora herrgårdsbyggningen, med sin rensopade friska gräs plan, beskuggad af väldiga sockerlönnars täta och mas giva kronor; och äfven pårainna sig det tycke af ordnin; och lugn, af oföränderlighet och ostörd frid, som synte hvila öfver hela stället. Ingenting bortkommet, eller oordning; ej en enda spjela lossnad i staketet, eller min sta skräp liggande på gårdens sammetsgröna gräsmatta med sina syren-häckar under fönstren. Inomhus tord