— det spakaste, frommaste, gusnådligaste kräk ni någongin sett. Ja, de höllo honom just för en prest i orten der han kom ifrån., xOch jag kan använda honom till huspredikant, måhända sade den unge mannen torrt. Det var minsann en sak. Värt hus är temligen klent försedtireligionsväg. Ni skämtar sir, kan jag märka. Hur kan ni veta det? Ni har ju sökommenderat honom som prest? Lit se, gif mig hit edra papper., Om icke slafhandlaren Varit förvissad, till följd af en viss skälmaktig godbjertenhet, som framskimrade i det stora blåa ögat, att allt detta klammeri helt säkert skulle ändas till full belåtenhet för honom och hans kassa, så skulle han måhända hafva tappat tålamodet; men nu höll han god min, uppslog en smutsig plånbok på en bomullssäck, och började noga genomleta en hop inneliggande papper, under det den unge mannen stod bredvid och betraktade honom med en min af obesvärad tokrolighet. Pappa, köp honom! Det är detsamma huru mycket pappa betalar, hviskade Eva, som hoppat upp på en packe och lagt sin arm om fadrens hals. Pappa har godt om penningar. Jag vill så gerna ha honomHvad skall du med honom, liten? Skall du ha honom till skramla eller gunghäst, eller hvad ? Jag vill göra honom lycklig. Nå se det var ett eget skäl, i sanning Här öfverräckte slafhandlaren ett betyg, utfirdadt af herr Shelby, som den unge mannen mottog med yttersta fingerspetsarna och vårdslöst betraktade. En vacker styl, sade han, och väl stafvadt sedan. Det är nu godt och väl det här alltihop sade han, och det förra föremädliga uttrycket återkom nu i hans öga, men jag vet ändå inte rätt huru det egentligen förhåller sig med det der religionsverket. Landet dignar nästan under mängden af religiöst hvitt folk: religiösa valkandidater, religiösa embetsmän 1 stat och kyrka, hvilkas t:1 är legio, så att en menniska icke vet hvem som först skal komma och pudra in en. Dessutom känner jag ej num varande markvadspriset på religion: jag bar ej på länge sett efter i tidningarna. Huru många hundra dollars noterar ni för religionen ?, (Forte.)