Aftonbladet – 20 november 1852, sida 3

rådt, Skulle kunna på detsamma ega nagon maäkKt och myndighet, är ett påstående, som visar hvilka eriktiga maktbegrepp hr landshöfdingen hyser; och ännu mer ädagalägger hr landshöfdåingen dessa oriktiga begrepp, då han pästär, att om han befallt utanordningen ät sig sjelf af ett löneqvartal, som bordt aftjenas, så skulle han nog vetat genomdrifva befallningen. Lika litet som hr landshöfdingea kan (?) i tjensten befallås af landshöfdingen. Konungens befallningshafvande och landshöfdingeembetet äro skiljda myndigheter, men med ex och samma verkningskrets och makt. Att hr landshöfdingen skulle kunnat ät sig sjelf utassignera beloppet och befalla mig kontrasignera utanordningen, kan ej rimligen falla mig ine Och slutet, samt det vissa slutet, blir ändock det, att hr landshöfdingen i förstone befailte mig, och följaktligen landshöfdingsembetet, att utanordna avarialet, ehuru han sedermera fann lämpligt att icke stillse det befallningen blef fullgjord. Att jag sedermera kontrasignerat hr landshöfdingens supplik, härledde sig deraf att jag, anseende, fast ej lagligt dock billigt att hr landshöfdingen slapp aftjena begrafningshjelp, trodde att ansökniogen konrasig nerad skulle ega mera framgång. Föga anade jag dä, att denna gärd af välvilja skulle mot mig komma att af hr landsböfdingen begagnas säsom ett vapen eller bevis på bristande sanningskärlek. Hvad vidkommer protokollet af den 9 Mars 1850, så har jag endast pästätt att detia protokoll eller rättare resolutionen i anledning deraf ej kunde af mig underskrifvas, enär jag ansäg det vara mig till och med otillständigt att fatta och underskrifva beslut i ett ämne, som redan var inför hr landshöfdingen, enligt hvad obestridt är, i min närvaro af landssekreteraren föredraget, och hvars underskrifvande af mig sälunda skulle varit, icke endast förräådande missaktning för hr landshötdingen, uten äfven olagligt. Arendet var aldrig för landshböfdingeembetet föredraget, dä min underskrift begärdes; och om än — mot smitt begrepp om riktigheten af ett protokoll — br landssekreteraren ansäg sig berättigad att utfärda i ämnet protokollsutdrag innehällande resolutionen, så hade ätminstone detta bordt innehbälla att jag vägrat min underskrift och skälen dertill, ait samma protokoll, i hvad fall som helst, ej expedieras utan efter hemställan hos hr landshöfdingen, och likaledes i hvad fall som helst, icke utan ett föregående protokoll, inaehällande föredragningen inför hr landshöfdingen, br landssekreterareos hemställan om hr landshöfdingen ville slippa ärendet ssmt hr landshöfdingens svar derpä. Blott i den händelse att med ett sädant protokoll ädagalagts att br landshöfdingen resolverat sig vilja undanslippa, ärendet, s g anseit mig och ambetet ega rätt i ämnet b a Hvad vitsord vid sådant förhållande protokollet den 9 Mars 1850 må kunna ega, dä jag som ej deltagit i beslutet, finnes detsaroma debiterad, torde herr juititiekansleren lätteligen finna; och de hvad kraft må tilläggas hr t. f. landssekreterarens protokoller i allmänhet och särskildt varningsprotokollet, samt hars derät lemnade vitsord. (Forts. följer.) o I anledning af nägra kr Carl Lorentz gens nummer at Folkets Rösts gjorda hög liga tillvitelser, bar ban i dag hos rädstufvurätten utverkat stämning ä ansvarige utgifvaren af nämnde tidniog f. d. skrädderiarbetaren Joban Nygren, med påstående om dennes fällande till snsvar för de äreröriga och sannivgslösa beskyllnigarae enligt trycktribetsförordningen samt 4 och 5 SS 60 kap. missgeraingsbalken. Mälet är lottadt på rädstufvurättens sjetie afdelning. i— I dag fortsattes uti Poliskammaren ransaknivgen med häktade skomakaremästaren P. Lundell och f. d. skrädderiarbetaren J. E. Olsson. Lundell pästod att han vore alldeles oskyldig til den mot honom uppkomna -misstanka. Vaktmästaren Horner hade genom en formlig anläggning sökt göra hosom olycklig, ty Horner och ingen annan vore egare till dyrkarne. Desse skulle H. inlindat i ett paket, lemnat till Lundell och aomodat honom infiona sig i Carl XIII:s torg vid samma tid han nu greps. Denna uppmaning bade Lundell ätlydt, och utan att undersöka. pake!ens icnehäll hade han tagit den meå sig. Er äfvenvledes i L:s fickor anträffad silfversked, märkt L. H., vore Horner tillhörig. Detupplystes deremot ait hela denna historia, uti hvilken Olsson till alla lelar instämde, var ssnningslös, samtaf de tilltalade uti häktet hopspunnen. Ehuru öfverkonstapeln Bäckström vid Lundells och Olssons aflemnande i häkte, strängeligen tillsagt att de skulle förvaras i hvar sitt arrestrum, hade de dock blifvit insatte uti samma rum. För denna förseelse: bar fåivgvaktmästaren Svensson blifvit tilitslad, och upplystes dessutom att en fångknekt gensst efter Lundells häktande gjort visit hos Lundells husira och dermed kanske motverkat resuliaterna af den i Lundells bostad sedermera anställda visitationen. Oisson kunde ej förmås uppgifva hvarifrån hau ehållit den i hans bostad anträffade nyfilade portnyckelp. Målet anstär tills annan dag, men det bör emellertid upplysas att vaktmästaren Horner ör oskyldig till den mot honom gjorda angifvelse, emedan H. är den som lemnat första anledningen till bofvarnes gripande. — Rädhusrättens 5:te afd. bar en längre tid före. haft ransakning med förre korrektionisten Carl Henrik Löf, hvilken på det mest fröcka sätt förnekat sin identitet under pästäende att hsus rätta namn vore Johan Oscar Lindberg. Till följe af de upplysaingar som under ransakniogen vunnos dömdes Löf dock att straffas för 4:de resan stöld med 40 par spö och lifs tids fästning. Svea bofrätt, hvars pröfning utslaget underställdes, upphäfde dock detsamma. I gär begärde L5f företräde inför poliskammaren och erkände fritt och otvunget att han verkligen vore dea förut för 3:dje resan stöld straffade Löf. Lö5f uppgaf att han vore född i Stockkolm den 28 Okt. 1817 och att hans fader varit jernbäraren Hinrik Löf. Fadren bade eflidit är 1834, men modren lefver ännu. År 1833 hade Löf Kv 1:a resan stöld och är 1834 f hade han för 3:e resan stöld ur blifvit dömd till 3 ärs arbete ä Malmö tf dermera vistats äå Längholmen, til straffades för innehafvande af fc 1 åter försändes till Malmö fästning, der han vistades till-1844. Är 1845 kom han till Carlsborg, derifrån ban frigafs år 1847. Sedan dess har han varit Bh fri fot och försörjt sig med diverss tillfälliga arbaten Jå fartygen här i bamnen, iotildess han i Nov. mänaä sistl. är häktades för 4:åe resan stöld, hvarom ransakning, till följe af hans förnekande att lieta Löf, fortgött ett belt ärs tid. : — Korrektionisten Börsell hade i gär af kommendapten ä Längholmen erhållit tillitelse att under bovakning af vaktmästaron Pousette från kl. 2 till 7e. m. begifra sig till staden. KL. 7 hade Börsell, stadd på hemvägen, ätföljd af P. innevarit ä en krog vid Hornstulisgatan, men under derstädes intasen förläring lyckats begifra sig på flykten. Sent i sär qväll greps dock Börsell af poliskonstapeln J, Wablgren under det han fill salu utbjöd en rock. B. inmanades i häkte, och Wablberg erhöll i dag uti poliskammaren 6 rdr 32 sk. bko derföre att han gripit B. — Såsom tillägg till gårdagens reterat om f. de borstaren Gustaf Adolf Nylund fär nämnas, att han förut varit tilltalad för dräp, men i brist af bevis frikänts, derefter dömts för stöld och dessutom gjort tig känd för ett högst vildsint uppförende. — I dag förevar uti poliskammaren ransakning angående ett wäldsamt uppträde som uppstätt ä jernarbetaren Bloms krog vid Handtverkargatan å Kungsholmen, Sedan slagsmål uppkommit emellan repslageriarbetarne CO. P. Törnpgren, J. Fröman, F. Wai25