Aftonbladet – 20 november 1852, sida 3

haglige blefoe underordnade eller att genomdrifva ögonblickets hugskott. Att hr landshöfding Gynther ej på lagligt sätt utöfvat förmannens berörda rätt och skyldighet är redan ädagalagdt. Återstår nu att undanrödja hvad hr landshöfdingen anfört till stöd för den klandrade ttgärdens förmenta nödvändighet. Nägot stöd för det mot mig riktade klander kunde väl synas hämtas från den tid som tilländalupit mellan utslagets datum och dess expedierande. I anledning häraf bör jag upplysa att på det ärendet mätte kunna i sista femärsberättelsen synas, Borgsjö afvittringsärende mellan hr landshöfdingen och mig diskuterades den 28 sistl. Oktober, eller utslagets datum: att hr landshöfdingen då yttrade sin mening och jag reservationsvis min särskilda; blifvande ut slaget taget säsom nämnde dag beslutadt: att emel lertid för utslagets uppsättande efter hr landshötdingens äsigt och reservationens behöriga författande i anseende till öfrige löpande mål, tid först i slutet at äret yppades, så att utslaget och reservationen i detts högst vidlyftiga mål funnos färdiga först i sista dagarne af Januari månad detta är: att sedermera utskrifningen genom fremmande personer ej medhann: förr än efter 6 veckor, så att i medio af Mars månad utskriften var färdig. Då nuvidare genom mänga löpande göromål, hvaribland angående uppbördsoch redogörelseverket, som ej få åsidosättas, Mars, April och Maj månader äro fullt upptagne, sä blir det skenbara dröjsmälet lätt förklarligt för den som vill lugnt betrakta saken; och i allt fall qvarstår att under så fatta omständigheter hr landshöfdingen, så vidt han önskat ärendet fårdigt inom viss tid, bordt derom tillsäga längre tid förut än 3 å 4 dagar. Vidare torde erinras, att hvad för den äskade expeditionen erfordrades egentligen utgjorde nägot mera än en vanlig kollationering, enär dermed tillika var förenadt kontroll deröfver, att 36 olika transsumter voro rätteligen transsumerade och ej innefattade mer eller mindre än hvad just erfordrades för den särskilda part, som skulle hafva hvarje transsumt; för bedömande hvaraf fordrades vana vid afvittringsgöromäl, i följd hvaraf jag sjelf, som med min .under-: skrift skulle ansvara för arbetet, hvarken var hägad eller pligtig att i och för detsamma lita på nägon annan än mig sjelf, icke ens på den omnämnda, vid efvittringsgörömäl alldeles ovana t. f. länsbokhällaren, hvars tid dessutom var fullt tillräckligt upptagen af de ätskilliga arbeten han i och för sina flera befattningar före sin stundande afflyttning från orten borde hafva färdiggjörda; och erfordrades härförutan i och för den anbefallda expeditionen skrifvelser med tillhörande förteckning. När man nu härtill lägger den mängd löpande göromäl, som jag hade att . ombesörja under den tid af nägra få dagar, som, derest br landshöfdingens befallning blifvit ätlydd, måste användas på läsningen och granskningen ! af 162 ark och öfriga expeditiooen af mälet, så är et gifvet, att befallningen var omotiverad och orimlig samt icke kunde af mig åtlydas, så vidt icke marcherouterne, kalkulationen och uppbördsinventeringarne skulle lemnats utan bandläggning, en försummelse, som, utom det att den skulle varit för det allmänna vida skadligare, än 2:ne dagars uppskof med afvittringsutslaget, skulle, för mig sjelf i saknad af reservationstillfälle, varit :f en längt svärare påföljd, An den som nu drabbat mig genom hr landshöfdin-: gens mindre rältvisa varning, mot hvilken jag i hvaci. fall som helst eger en tröst i medvetandet at uppfyllda pligter. Hr landshöfdingen benämner väl de uppräknadel, löpande göromäålen enkla,, och att de äro af inveck-; ad beskaffenhet vill ej heller jag påstå; men dere-, mot, och under erinran tillika att brandstodsväsendet, ptvifvelaktigt och instruktionsmässigt ligger inom kosungens befallningshafvandes verkninogskrets, pästär jag, hvad br landshöfdingen icke tyckes känna, eller ( att de uppräknade göromälen äro vidlyftiga, tidsutj, iragande och ansvarsfulla; så stt dä frägan här cen-), dast afsäg bristande:tid för befallningens ätlydande, dessa göromäl torde få i vägskälen luta till min för-), Jel. Att ett ingalunda obetydligt ansvar kan i följd Af en underlåten marcheroute uppkomma, derpå fin-l, nes ett exempel i det öde, som vedertarits förenämnde , . f. länsbokbällare, som under hrland höfdingens tid ; ätt för en sädan försummelse, osktadt af-bhonom gjord ; inderdänig suplik, i ersättningsväg plikta med 126l. fdr 32 sk. bko. i Då jag nu ådagalagt jemväl, att varningen varl; förtjent, så har jag i denna del af målet endast att, l; ned åberopande af det redan: anförda, tillägga, att len förskottsvis ädömda suspensionen var onödigt sä, ande i säåmmsa mon som den var obehöflig, samt olag!, ig i samma mon, som hr landshöfdingen till samma itgärd saknat all rätt. ( Ar. märkande det okloka i hr landsböfdingens ät-l, särd att genom ett. behandlingssätt sädant som detl; frågavarande nedsätta ett embete, som har bäde rät; ighet och pligt, att vid vissa tillfällen till en del fö-1, etröda hr landshöfdingens eget, öfvergär jag nu tilll: le beskyllningar hr landshöfdingen, enligt hvad förra erördt är, tilldelat mig för sanningslöshet, misstänks ambhet och tröghet i uppfattningen. d Min bristande sanningskärlek skulle röja sig deri,l; tt jag på ett oriktigt sätt och i strid mot protokol-j. et refererat mälet. : ! ; Trots det vitsord, som blifvit ät, protokollet med-l; letadt, vidblir jag dock-att detsamma är i flera de-l, ar oriktigt, till stöd hvarföre jag sätter min på he-l. ler och tro nu afgifpa försäkran derom, att protokol et icke -öfverensstämmer med hvad som vid tillfallet I illdrog sig, och bland annat är oriktigt derutiatt de: !; erkligen var först efter den erhållna varvingen, somj, ag fick förklara mig öfver orsakerna till befallnin , ens äsidosättande; en omständighet af vigt,dä det js dagalägger, att hr landshöfdingen ej vid tillfallet! gt det lugn, som erfordrats för att bandla fullt opar-. iskt. N Säsomsett: bidrag till stöd för det vitsordade pro-y okollets mindre tillförlitlighet, torde jag få nämna, ij tt vid varniogstillfället protokollsföranden hvarker!, ade penna eller bläck, samt att han följaktligen ej z eller upptecknade ett enda ord af allt det myckna, l om vid tillfallet talades. Huru br t. f. landssekre-l), eraren sädant oaktadt skulle kunna med full säker-if vet uppsätta ett sä vidlyftigt protokoll blir svärt atti, egripa. Emellertid finner man nu protokollet inne-j, älla den mest detaljerade beskritniag öfver hvad vid illfället yttrades och förekom, till och med i de minta delar. Hr landshöfdingenr och hr t. f. landssekreteraren; afva väl vitsordat protokollet; men jag vägar iro atti. len uppretade sinnesstämningyhvari kr landshöfdin-!) jen vid varningstillfället befann sig, borttager denlt raft af hans vitsord som eljest otvifvelaktigt deråi!, jorde egnas. . Och hvad vidkommer kraften af hr t.j; . landssekreterarens vitsord, sä skall ringheten deraf !, är nedan beröras. In Till bevis derom att hr landshöfdingen låter af sitt!, ynne förleda sig till en för en så-hög erbetsmant passande häftighet, vägar jag anföra att vid det tillälle han anbefallde mig expeditionen, började hrr andshöfdiogens uppbrusning på hans enskilda rum,!g ortsattes under det han med hetta och springande; fterföljde mig nedför trapporna till landskontoret och; erstädes först upphörde. ; Vidare skall jag gjort mig skyldig tillsanningslösa: ppgifter i fräga om den af hr landshöfdingen anbe-!; allda utanordning af hr landshöfdingens löneqvartsl,1; fvensom i fräga om oriktigheten af protokollet den 9f, dars 1850 eller rättare underskriften af tillhörande esolution. I Som jag icke. afsett att mot br landshöfdingen i! essa delar uppträda såsom angifvare, utan nödgats ndraga dem endast för att freda mig ifrän tillvitelen att hafva lemnat ätskilliga af hr landshöfdingens! efallningar ouppfyllda, sä fär i dessa delar jag vid.! älla mina förra uppgifter, såsom i ingen mån mot anna förhällandetstridande; och under förklaring i erjemte,. att hvad fel än må tillvitac mig jag dock g nv fo i få Om