Aftonbladet – 20 november 1852, sida 2

Jag bekänner jag hatar dessa gamla slafhållare!: sade gossen. ,Sådant förundrar mig att höra från din mun, min gon; din moder har ej gifvit dig sådana lärdomar. Jag skulle göra alldeles detsamma för slafhållaren som fö slafven, om Herren förde honom nödställd till min dörr. Simeon den Andre rodnade öfver öronen; men hans mor log endast och sade: Simeon är min snälla gosse; han blir äldre för hvar dag, och slutligen lik sin far. Jag höppas, min goda värd, att ni ej utsätter er för några obehagligheter för vår skull,, sade Georg oroligt Var icke orolig, Georg; ty för sådant ärö vi komne på jorden. Om vi ej vilja vara beredda att möta obehag för en god saks skull, så förtjena vi ej att heta kristnaa.n ;Men för min skull, sade Georg, det skulle jag ej kunna bära.n . ,Var icke orolig, min vän Georg; det är ej för din skull, men för Guds skull, och mensklighetens, BorA vi göra det,, sade Simeon; Och nu måste du ge dig ro här i dag, och i afton klockan tio skola Phineas oek Fletcher föra dig till nästa station — dig och det öfriga sällskapet, Förföljarne äro hardt i spåren; .vi få ej dröja. Om så är, hvarför dröja till qvällen?, sade Georg, Du är säker här på dagen, ty hvar man här på nybygget är en ;Vänb, och alla äro vaksamma. Vi ha hål. lit råd och ansett för tryggast att resa nattetid. FJORTONDE KAPITLET. Evangelina Hon log så ljuft, en nytänd morgonstjerna , Mot jordens barn i salig frid: En halfutsprucken, snöhvit rosenknopp, Som sina skönsta blad ännu ej vecklat opp, Sä skär, så daggfrisk, som den frommes hopp: En jordisk, hägring Af himmelskt ren och obesmittad fägring, Hon lefde — hägringens och rosens tid! Mississippi! Tiwu hafva ej, liksom genom ett trollslag, :s sedan den tiden då Chateaubrianc dess scener för: a ti skref sin prosai-k ka beskrifning om denna: flod.