Aftonbladet – 20 november 1852, sida 2

som han skildrar omgifven af väldiga, oafbrutna öknar. ullande sina böljor bland underbara bildningar af växtoch djurlifvet. Men, liksom genora en teater-förändring, har denn: drömmarnas och romantikens flod slagit om till en verk. lighet, föga mindre underbar och lysande. Hvilken an: ian fiod bär på sin rygg till verldshafvet något anna dylikt lands naturgåfvor och konstflits-alster? ett lands. vars alster omfatta allting mellan tropikerna och polerna. Se dessa grumliga vatten brusa, forsa, framrusa i ilande fart, en motbild till denna mäktigt stigande och brusande od af outtröttlig verksamhet vid dess stränder hos er menniskostam, mera lågande och kraftfull än någon som den gamla verlden skådat. Ack, gifve Gud att dess: böljor icke äfven buro en bedröfligare frakt af de förrycktas tårar, af de bjelplösas suckar, af fattiga, okun niga hjertans böner till en okänd Gud — okänd, osedc och stum, men som en gång varder kommande från sit um för att förlossa de betryckta på jorden ! Den nedgående solens sista strålar dallra på floden: sjövida yta; de vaggande sockerrören och de höga, mörk: cypresserna, behängda med långa fransar af en mörk orafdyster mossa, glöda i guldglansen der den tungt la stade ångbåten framskjuter. Belamrad med bomullsbalar, uppstaplade öfverallt höga berg på däcket, så att han på afstånd ser ut son ett otympligt, fyrkantigt, grått klippblock, sträfvar hal pustande fram mot den annalkande lossningsoch mark nadsplatsen. Vi måste leta en stund på det öfverfylld: däcket, innan vi få rätt på vår vän Tom, Högt uppe p fördäcket, i ett litet hörn mellan de öfverallt domine rande bomullsbalarna, torde vi ändtligen få sigte på honom Dels till följd af herr Shelbys uppgifter, dels till följ of sin så uppenbarligen rena och fridsamma karakter hade Tom småningom kommit derhän att vinna till och med en sådan mans förtroende som Haley. Denne hade i förstone beständigt haft ett vaksamt ög: på honom om dagen, och aldrig lätit honom sofva ofäng slad någon natt; men Toms tysta tålamod och skenbar: belåtenhet förmädde honom slutligen att upphöra mec dessa tvångsmedel, och sedan någon tid hade Tom vari