Aftonbladet – 20 november 1852, sida 1

Nr Kinasgare I fö konstitationella a med glädje och (llir stårerna Brouckere och Cavour, hoppas att de nu skola motstå gar och trotsa ds ränker, gom ilydiga handtlangare inora och u! der utan tvifvel ännu lång tid s deras störtande. I England hade ett litet reckiic ing af exekutiv-makten vi fall genom sina sympa atier snarare en vän ks ontinentens furstar up 2 tillbjelp, och dess r oerhörd as lycka. Med med liten iet ena moralis väl har det haf: oll hedrar med stt rid bar det bibehålderföre att ingen veinettet Derby ini väntar sin: dom. Den kan ej ; länge utebliiva, och dess mening kan ej blifva ivifvelaktig. Det har dömt sig sjelfz genom den tvetydiga fras hvari det i trontalet föratuckit sin affordrade trosbekäsnelse i landets vigtigaste fråga. En sådan brist på mod och ärlighet skall den engelska nationen aldrig kunna förlåta. Vi kunna således med säkerhet antaga att Derbyska kabinettets dsgar äro räknades Huru den nya ministerea kan komma att se ut, är ej lätt att förutse, men säkert är att den nu endast kan bildas ef liberala elemienter. Om frihondeln vilja vi ej tala, ty protektionen ör utan fråga redan dömd. Men Englands kallelse är att gå i spetsen för den konstitutionella utvecklingen i Europa, och denna kallelse kan dess regering ej ostraffadt blifva otrogen. Hvar sak har sin nytta med sig, och det Derbyska kabinettets regering torde; så föraktad den varit, icke hafva saknat sin goda betydels. Om vi ej misstaga oss, äro åtminstone två resultater gifna af dess tillvaro. Först: det högaristokratiska och högtfashionabla kotteri, som presideras af en Derby och räknar ledamöter eådana som en Manners och n Beresford, bar icke kunnat umbära den oadisraeij, och denne parveny, utan börd, Mm, snart sagdt utan personligt anehuru visst icke utan personlig ut, är ejelfva anden och själen i deras ing. När Englands högaristokrati ej kan umivira den p plebeiska j judeättlipgen, så är talet slut ova novi homines, ora parvenyer och simndt folk. Och Disraeli har banat väg till Downingetreet för demokratien, för Cobden och manchestermännen. För det andra. England har under enat ett är haft en regering, x euligt allas erkönnande varit fullkomligt oduglig, och det oaktadt har landet gått framiät i allt; såsom under den skickligaste och mest utmärkta styrelse. Denna omständighet är den bästa vederläggningen på det ofta hörda talet orm en s. k. stark styrelses välsignelser. Hvarje folk, som hunnit en viss grad af civilisation, har behoi af och skicklighet till art styra sig sjelf, utan. intring af reglementerande regeringsåtsörder. Instinkten till a ordnad och förnuttig utveckling är så din inne boende i i hvarje civiltseradt samhäll: ät 1G je regerings bögsta uppgift bli r han ad och i rikt krankor, sor stu g, och äfven den storkar å autokrat kan ej skapa o Gud, utan endast negatift, genom undanrödjande a? hinderligt tvöng, befordra det tillväxt i andligt och lekamägt godt, hvartill en högre än han nedlagt fröet i folkens inresta. — Interimsregeringen Ber förliden gårdag beslutat att förbön för H. M. Konungens tiliisknande skall i rikets somtliga kyrkor uppläsas. Denna bön, som redan med gårdagens post blifvit till landsorten expedierad, är af liskanda Ilyudelsa,