Aftonbladet – 19 november 1852, sida 2

raden af den oväld baronen iakttagit under sin åtgärd att rentvå vederbörande statskuppsmakare. Måhända kan det iotressera läsaren att geom utdrag ur samma arbete sRevolution miitaire, c. förnivarna en annan hjeltedat, hvari samme öfverste Rochefort, som nyss närandes, hade del och som passerade dagen förut, den 3 December. Äfven den händelsen tilldrog sig vid bulevarden. Det var klockan , 11 på aftonen. Han hade tagit med sig två sqvaIroner lancierer, till hvilka han yttrat: Hållen er stilla ända tills jag befaller att chargera; men när affären en gång är börjad på hvad sätt som helst, så gifven icke någon pardon s(ne faites, grace å personne). Ankommen på bulevarden hade han der, caracolerat med en obekymrad min. Dettar, säser med en rnärkvärdig naivetet den förutnämnde historieskrifvaren, som enligt hvad vi förut nämnt, är L. Napoleons man helt och nållet — detta var en krigslist, och öfversten shadeden planen, att så snart han kommit: till det ställe der folkmängden var täta t, stöta ned ;(piquer) alla. som . skulle. sätta sig emot. hans framfart;--han marcherade med uppmärksam blick och spända hörselorganer, för att kommendera charge vid första upprorsskri.s . Emedlertid hördes icke. något. sådant skri på en lång stund, hvarföre han beslöt att berakta såsom upproriska äfven ropen: lefve naionalförsamlingen! ned med förrädarnel Vi ciera nuåter kapten Mauduits egna ord: Igen,;kännande X(Recönnaissant) uti detta rop en utmaning (une provocation) kastar sig öfverogte Rochefort såsom ett rasande lejon midt i den flock hvarifrån ropet kommit, samt slår, shugger och sticker med lansen (en frappant destoc, de taille et de lance); flere lik blefvo på platsen. Bland flocken funnos blott få klädda i blusers. ;Lanciererna undergingo detta hårda moraliska prof med ett beundrensvärdt mod, c. — Här inna vi på köpet en definition på moral, som lär tillhöra statskuppsbeundrarne, men skiljer sig från allmänna lagens, hvilken betraktar reord och våld på oskyldiga såsom omoraliskt. Ännu ett litet citat ur samma bok torde intressera, angående just den sednare skjutningen på bulevarden den 4, hvarom baron Rosen yttrat sig. Det är förut anmärkt i många korrespondensartiklar sedan den tiden, och äfven i kapten Jesses meddelade bref, att bulevarden ifrån Porte S:t Martin ända till Maison doråe på Italienska bulevarden var såsom en linie af eld, och att soldaterna sköto utan urskillning och på förbigående, som icke gjorde eller sade det minsta ; men det är denna sednare omständighet baron v. Rosen sökt bestrida, genom sin förklaring att allt, som i Victor Hugos bok förekommer om karakteren af militärens uppförande, är sanningslöst. Se här då hvad militärrevolutionens försvarare derom säger i den omnämnda boken; att denna skjutning en gång börjad, fortfor — — vmalgrå leg efforts få General de Cotte et de ses aides de camp pour arreter une consommastjon aussi inutile de munition. et quine pouvait que faire des vietimes innocentes, (voaktadt general Cottes och hans adjutanters bemödande att stäfja en så onyttig åtgång af vammunition och som icke kunde annat än göra oskyldiga offer)., ; Läsaren bemärker troligen äfven här det uppböjda och menskliga uti reflexionen öfver skadan af all den förspillda ammunitionen, SOM. sättes i första rummet ). Vi skulle tro, ätt det föreståenderedan innefattar åtskilligt som bevisar, att icke allt som Victor Hugo yttrat på de 29 sidorna till skildring af militärens framfart den 4 December, är sanningslöst. Men utomdess är att taga i betraktande, att Victor Hugo uti ett stycke af sin berättelse åberopat en lång förteckning i sjelfva Monitören eller officiella tidningen, på personer, dödade i. sin egen bostad, af soldater som hade inträngt derstädes och utan barmhertighet eller urskillning nedstötte obeväpnade. Detta måtte väl hr baronen i alla fall icke kunna jäfval! Hvad beträffar Victor Hugos yttrande om sammanhanget emellan hela detta slagtande och en af L. Napoleon gifven befallning till general Roguet, då denne hade med oro rapporterat att motståndet började se allvarsarot ut, så är detta någonting hvarom man naturligtvis ej kan döma annat än efter sannolikheter. Det kommer också mindre an på att tillvita statschefen hvarje serskild ohygglighet som soldaterne begått i sin yrsel. Men nog ser det serdeles besynnerligt och nästan omöjligt ut, att trupperna hade kunnat framfara så förfärligt mot oskyldiga, om sådant hade skett helt och hållet mot presidentens vilja, och omdömet i detta fall kan icke undgå att finna märkliga analogier uti såväl statskuppens karakter i det hela, och den dervid alltigenom följda metoden af djup förställning, löftesbrott och bedrägeri, som utgör prägeln deraf, som det barbari, hvarmed massor af befolkningen i departementerna blifvit utan laglig dom och ransakning ryckta från sina familjer, arresterade för månader, förvista, eller deporterade, för det de icke ville öfvergifva den konstitution, som Louis Napoleon sjelf hade svurit att skydda, och många om hvilka sedan blifvit bevisadtatt de voro fullkomligt saklösa och icke deltagit i någon motståndshandling:. Härmed kan det hufvudsakliga, som vi hafIlva att anmärka vid baron vs. Rosens skrift emot Victor Hugo, vara afslutadt, gå vidt det rör uppträdet den 4 December serskildt. Men tilldragelsen såsom historisk epok är så vigtig, att vi förmoda det läsaren ej skall illa upptaga, om vi en annan dag bifoga ännu nägra ytterligare upplysningar till ådagalöggande deraf, att Victor Hugo visst icke står ensam i sitt sätt att karakterisera det blodiga dramat, och att den appell han 8genom arbetet Napoleon den lillen gjort till sin I samtid, med äfventyrande af ett författarenaran, isom i alla fall är något att hålla på, äfven har gensvar i flere andra röster, lika varma som hans och hvilka jemväl komma från åsyna vittnen.