Aftonbladet – 18 november 1852, sida 3

Målet emellan landskamereraren -Langeliu och landshöfding Gyather. Sedan hör förut intagite Langelii klagoskrifi emot :andshöfding -Gynther samt denne sed: näres förklaring och en särskild skrift i ämnet af t. f. lendssekreteraren. i länet, meddelas .nu. Langeliv till justitiekanslersgembetet ingifta påminnelser öfver berörde förklaring. äfvensom en särskild inlaga i anleduing af t. f. landssekreterarens uppträdande i saken, Hufvudfrågan i målet är, i hvad mån lands höfding i allmänhet må ega att sjelf näpsm fandskamereraren, och onekligen har en sådan fråga sin märkvärdighet, då man vet at Jandskamereraren och landssekreteraren ej sällan utöfva hela landshöfdingeembetet,; titan medverkan af landshöfding, atvensom att? många fall, .då en sådan utöfvar sin makt. embetsgöromålen dock-helt öck hållet berö aj nämnde lägre tjenstemän, af det enklaskäl, at samma göromål standom äro mera fremmande för ide med afgörande rätt försedda cheferna Landskamereraren Langelii påminnelseskrif: är af denna lydelse: LJ Til Kongl.. Maj:ts -Justitiekanslers-embete ! Begagnande mig af benäget tillständ, att medelst påminnelser mot afgitven förklaring fullfölja min anförda klagan mot br landshöfdingen Gynther i afseende på en mig i embetet gifren föreställning, får jag vördsamt åndraga: å G Hr landshöfdingen yttrar att den tjensteman, som icke slumrår på sin posts, aldrig saknar upptuntran och framgäng ; tr landshöfdingen Hade rättare yttrat: bör aldrig sakna uppmuntran och framgång; ty at kan verkligen understundora saknar den, derpå förefinnes ett exempel i det ämne, som jag mu dristar mig att iödmjukhet göra till föremälför br justitie: kanslerens-pröfning, c För att icke slumra på sin post, erfordias nemligen tvenne egenskaper: sanning och mod att densamma uttala; meh den ohöljda samningen, dä den frimodigt yttras, smakar oftast bitter och blir då så lätt sanningslöshet, och frimodighet att sanning yttra, är så lätt att. skjuta undan inom misstänksamhetens gräns; och eftertankan, den noggranna eftertankan, com jemväl försembetsmanren. är ett af medlen at! hälla ögonen öppna och hindra honom från att slumran, rubriceras sä lätt, såsom Jängsamhet och tröghet i uppfattningen. S . Beskyllningarne för bristande sänningskärlek, misstänksamhet och tröghet i uppfattningen äro ju den uppinuntraö, som, eäligt hvad Kr lanvdshöfdingens förklaring vitsordar, mig tilldelats, för det jag icke slumrat på min post; ty ått jag det icke gjört, derom