Aftonbladet – 18 november 1852, sida 1

Qvåkare-nybygget. En lugn och stilla skådeplats öppnar sig. Ett stort, rymligt, snyggt måladt kök, med ett hvitt glänsande golf på hvilket ej det minsta doft af dam finnes; en snygg, glänsande tackjerns-spisel; en rad af blänkande tennkärl, som väcka tanken på en mängd goda och smakliga saker; välbonade valnötsträstolar, gamla och bastanta; en liten scbaggklädd gungstol, med en virkad konsolatör, af åtskilliga granna färger, och en större länstol, gammal och vördig, hvars vida karmar tycktes, i förening med de mjuka ejderdunskuddarna säga ett vänligt och enträget: sitt ned! — en riktigt treflig, inbjudande gammal hederspascha till stol, mer värd i ett godt husligt lag, än ett helt dussin af edra spensliga mahognyelier jakaranda-salongs-stolsbytingar. Och i denna stol, ijufligen gungande fram och åter, med ögonen fästade på något fint sy-arbete, satt vär gapila vän Elisa. Ja der sitter hon verkligen, blekare och magrare än i sitt hem i Kentucky, med en hel verld af tyst sorg hvilande under skuzcan af hennes långa ögonhår, och sväfvande öfver ytterlinien af hennes fina mun. Det kunde tydligen skönjas huru gammalt och starkt det unga flickhjertat hade blifvit under sorgens strängt upptuktande hand; och när då och då hennes mörka öga blickade upp för att efterse hennes lilla Harrys språng, hvilken lekandesprang fram och åter, lik en tropisk fjäril, på golfvet, så tedde hennes blick ett djup af styrka och fast beslutsamhet, som aldrig syntes till der i heuneg yagre och lyckligare dagar. Vid hennes sida satt en gviona som hade ett glänsande tennfat på knäet, på hyilket hon omsorgsfullt utplockade ett parti svigkon, Hon kunde vara omkring femtiofem eller sextio år; men bon hade cit af dessa ansigten som tiden tycks vidröra endast att pryda och försköna dem, Den snöhvita, a florsmössan, gjord efter det enkla mönstret som qväkarne bruka, den slöta musslinshalsdaken, som låg i några stora veck tvärs ö:. ver hennes bröst, hela hennes drögt med ett ord, utvisade genast hvad hon tillhörde för en församling. Hennes ansigte var rundlett och rödblommigt med en frisk och