Aftonbladet – 18 november 1852, sida 1

Å egna och öfrige uppvaktande läkares vägnar. P. O. Liljevaleh, te I Vår uppsats den 10 i denna månad om bandelsdockor och gemensamma varumagasiner har i dag framkallat en af de venii tillrättavisningarne, i den konservativa tidn Igen. Den beskärmar sig öfver att AftonblaIdet väflas att tillvinna sig de handlandes ynnest, och åberopar deremotå sin sida, att den allmänhet som läser den stora konservativa tidningen, har sig nogsamt bekant huru den alltid med oväld behandlar så väl ekonomiska, som öfriga dagens frågorn. Nå, derpå har nämnde tidning nyligen lemnat ett så lysande prof genom den lyckade jemförelsen mellan Sveriges handelsrörelse och skälhundarnes lefverne i våra skärgårdar, att ingen bör bestrida hvarken ovälden eller skickligheten. Denna jemförelse är en stor ekonomisk upptäckt som förtjenar sin plats vid den af samma tidning förut gjorda, att grundskatterna äro ett dyrbart arf från våra fäder. Till en början förehålles ogs såsom en stor oartighet mot våra handlande, ait vi företagit oss att lemna en kort redogörelse för de utländska handelsdockornas verksamhet, emedan de handlande nog känna den utan att behöfva någon föreläsning från oss. Härvid få vi blott fästa vår upplysta kollegas uppmärksamhet derpå, att Aftonbladet har åtskilliga läsare, som icke äro handlande, och för hvilka det kanske icke varit ur vägen att lemna några upplygningar om beskaffenheten af de omhandlade varumagasinerna. Hvad sjelfva saken eller förslaget att inrätta varudockor i Stockholm och Götheborg vidkommer, så är Svenska Tidningen långt ifrån att klandra nitet och välmeningen, men nödgas likafullt visa, att detta förslag är lika orimligt och omoget, som många andra af Aftonbladets nyhetslystna förslagn. De hufvudsakligaste invändningarne äro följande: att i Sverige saknas de orsaker, nemligen -behofvet af lastningsoch lossningeplatser, tidvatten m. m. som föranledde dockbyggnaderna i England; att företaget bär aldrig skulle ekonomiskt bära sig, emedan vår handelsrörelse är allt för obetydlig; samt att vi utom jernvågarne ha både -Tjärhof och Sillhof samt brädgårdar och de äro dockor nog för Sveriges exporthandel. Importhandeln är så obetydlig och sker i så små qvantiteter. att den ej kan använda några allmänna varumagasiner; och, hvad slutligen spanmålen beträffar, kommer så litet af riad spanmål i vår handelsrörelse, att det nu ej lönar mödan att derför påtänka samfälda magasiner. vår sida äro vi långt ifrån att klandra nitet och välmeningen uti Svenska Tidningens invändningar, men pnödgas likafullt visa, att de äro obefogade och omogna. Aftonbladet har uttryckligen antydt att det var helt andra orsaker, än som förefinnas i Sverige, till de första engelska dockbyggnaderna äfvensom den himmelsvida skillnad som alltid måste förefinnas mellan de verldshandelns varulager omfattande dockbyggnaderna! i England samt de som möjligtvis skulle kunna hos oss inrättas. Vi hafva i detta bänseende icke gjort oss skyldiga till något förbiseendel och särskildt omnämnt våra af naturen goda. och rymliga hamnplatser. Men denna skillnad innefattar icke något hinder emot införandet af ifrågavarande varumagasiner hos oss, belst man ser dylika nu efter fyra eller fem års mogen besinning inrättas i-sjelfva Pa-l ris, utan att hvarken tidvatten, brist på hamn i! och lossningsplatser eller dylikt der föranleda dessa inrättningar, som ställas i sammanhang med de stora Jernvägarne. Grunden för sådana inrättningar är, att då en mängd varor skola i särskilda magasiner : förvaras, blir det en sekonomisk vinst, så snart varornas beskaffenhet deremot ej lägger hinder, : att de uppläggas i stora gemensamma magasiner, der de af en fåtalig personal kunna lättare behandlas och bättre värdas, än då dej finnas spridda i hundradetals enskilda förva-. ringsställen, der hvar och en är upptagen med l: sina små qvantiteter. .