Aftonbladet – 16 november 1852, sida 1

qvinnan drog åt sig anden och grep ovilkorligt sin son om handen. Håll dig tätt intill din mamma, Alberte, sade hon, de skola sälja oss båda tillsammans., Ack, mamma, jag är rädd de göra inte det, sade gossen. De måste, barn; jag kan ej lefva om de ej göra det, sade gumman häftigt. Auktionistens etentors-röst , som äskade rum, antydde nu att auktionen skulle begypnas. En plats utrymdes, och utropet började. De manliga slafvarna på listen blefvo friskt bortslagna för pris som antydde liflig efterfrågan på marknaden; två af dem tillföllo Haley. Kom upp nu, pojke, sade auktionisten, och vidrörde gossen med sin klubba, upp och visa nu dina språng.o Sätt oss båda tillsamman, var så god, masser,, sade den gamla qvinnan och höll fast i sitt barn. oUndan, käring, sade mannen, rytande, och knuffade henne åt sidan, du kommer sist. Se så, murre, hoppa nup, och med dessa ord skuffade han gossen fram rot auktionsbordet, under det en djup veklagan försporde; bakom honom. Gosseen stannade och såg sig tillbakas men det var ingen tid att försumma, och i det han torkade tårarna iron sina stora vackra ögon, var ban i ögonblicket upp2a på ställningen. Hans vackra gestalt, välskapade ben och sköna ansigte väckte en ögonblicklig täflan, och ett halft dussin bud ljödo på en gång i utroparens öron, Denne tittade orolig än hit än dit vid ljudet af röster som öfverbjödo hvarandra, till dess klubban föll. Ialey hade fött honom. Han nedsläpptes från ställningen och öfverlemnades åt sin nya herre, men stannad? ett ögonblick och sög sig tillbaka, då hans stackars gamia mor, darrande i alla Jermmar, utsträkte sina skakande händer efter honom. Ack köp mig ock, för Guds barmhertigbets skuld; — köp mig! — köp mig — annars dör jag!o Du dör om jag köper dig, det är alltsammans, sade Haley; nej tack vackert!, Och han svängde sig om på klacken. Försäljningen af den arma gumman gick i största bast. Mannen som hade talat med Haley, och som ej tycktes