ra till Hult, men 11,936 alnar längre, om Hult antages till slutpunkt för bäda, och i hvilketdera fallet som helst kan den, enligt förslagen, antagas kosta 187,174 rdr mera. Skulle deremot Getholmen bestämmas till slutpunkt; sä blir Björneborgslinien -endast 9,950 alnar längre än Åtorpslinien, samt kostar då blott 155,474 -rdr mera i anläggningskostnad, Det är förut i underdäånighet anfördt, att undersöknings-förrättarne uppgifvit, det lutningar af 1 på 60 icke kunna, utan mycket stora kostnader, undvikas, vid landhöjdens öfverstigande, man må väljal. hvilkendera linien som helst. På grefve von Rosens eller Åtorpslinien förekommer dylik lutning blott på 1,900 alnar i längd, då deremot Björneborgs-linien har 1 på 60 å 5,560 alnar i längd. Den sistnämnde linien skulle alltså; då man följer -civilingeniör Fotties utstakning, komma att få sädan starkare lutning på 3, gånger stöfre längd, än som: lärer erfor-Å dras för Atorps-linien. På Åtorps-linien förekommer behof endast af -ep viadukt, hvaremot på Björneborgs-linien trenne sädana erfordras; utaf dessa 3 äro likväl 2:ne mindre, men den ena nägot större, än viadukten på ÅAtorpslinien. : Då Björneborgs-linien emellertid, till följd af dess beröring med sjön Möckeln, skulle lemna tillfälle för transporterande å jernvägen nära till denna sjö af en mängd effekter från och till Carlskoga bergslag; — då den nyligen af ett derför tillsatt bolag ifrågasatta branche-banan till. Christinehamn blir kortare, om den. får utgå från Björneborgs-linien; i stället för ifrån grefve v. Rosens linie, hvadan anläggnings-1 kostnaden för nämnde branche-bana sälunda kan förminskas i betydlig mån, — dä det allmännas nytta af jernvägar icke ensamt torde kunna vinnas genom minskad anläggningskostnad eller kortare väglängd, utan äfvehväl och i betydlig män beror på den varumängd, som man -har anledning förutse skallkomma att i-ena eller andra fallet erhålla lättad transport, — då staden Christinehamn är upplagsplats för produkterna frän Grythytteoch Filipstads bergslager samt för en del af Dalarne och för den spanmäl, saltvaror och andra förnödenheter, som dessa orter behöfva, hvadan jernvägens dragning närmare Christinehamn enligt Björneborgs-linien,; än dess anläggning på längre afstånd derifrån enligt grefve v. Rosens linie, mäste. blifva af vigt, — då den större längden, som Björneborgs-linien, vid jemförelse med grefve v. Rosens linie, besväras af den-starkare lutningen, endast kommer att orsaka. en ringa tidsför lust vid trainernas framgång, — då underhället af de trenne viadukterna på Björneborgs-linien väl blir något större, än underhållet af en sädanbyggnad på grefve v. Rosens linie, men likväl, i det hela, kan anses såsom obetydligt, enär alla viadukterna äro föreslagne att uppföras af sten, blott: med undantag äf sjelfva öfverbyggnaden, som skulle blifva af träd, — så, och på grund af hvad jernvägskomitens kalkyler rörande denna fråga gifvit vid handen, samt med åberopande af hvad styrelsen i dessunderdäniga memorial af d. 17 nästl. Maj anfört, — anser sig styrelsen böra i underdänighet förorda jernvägsanläggningen efter Ölsbo-Björneborgs-linien; samt hamnanläggning vid, Gethölmen, efter som hamn: derstädes kan byggas rymligare och bör i vissa fall blifva bättre, än vid Hult. — En af samtidens mest berömde statsmän har lagt-sitt grånade hufvud till hvila. Tidigt på morgonen den 24 sistlidne Oktober afted statssekreteraren för utrikes angelägenheterna i: Nordamerikanska Fristaternas regering. Daniel Webster ; På sitt landtgods vid Marshfield, i staten Newyork. Hans inflytande på Unionens öden är större, djupare och mera vidtomfattande än att det låter sig i några få drag skildras. Född: den 18. Januari 1782, af-en fader, gom på etthedrande sätt utmärkte sig 1 befrielsekriget och för sin tapperhet belönades med en skänk af ett stycke land på statens bekostnad, utmärkte sig den unge Webster tidigt för sin törst efter kunskaper och sin energii dess fillfredsställande. Hans ungdomshistoria ger en bild at dentorftiga odling som den tiden fanns i hansfädernesland, isynnerhet i hans födelsestat NewHampshire, då för tiden civilisationens yttersta förpost mot vester, nu en af Unionens mest blomstrande stater. Den unge Daniel måste vintertiden dagligen gå en half svensk miltil fots för att i en medelmåttig byskola lära läsa och skrifva. Sednare besökte han flerahögre läroanstalter och promoverades med mycken utmärkelse i rättsvetenskapen vid DartmouthCollege i New-Hampshirei Augusti 1801. Efter den tiden praktiserade han gom advokat; men skötte under samina tid med utmärkt ifver sina högre vetenskapliga studier. Först 1812 inträdde han på den politiska skådeplatsen. Undet den agitation, som föregick krigsförklaringen mot England, utvecklade han i tidningar och vid politiska möten en så lysatide verksamhet, att han i November samma år invaldes i köngressen och kort derpå af husets dåvarande ordförande, Henrik Clay insattes i den ledande kommitteen för de utländska angelägenbeterna. Sitt första kongresstal höll han d. 10 Juli 1813, med atiledning af kejsar Napoleonis dekreter från Berlin och Milano. Det mäktiga intrycket af denna ungdomliga vältalighet fortlefver ännu bland hans samtida. Han glänste sedan den tiden 3 år irepresentanternas hus och 19 år i kongressen, och steg allt högre och högre i politiskt anseende, Han var en af de förnämsta medverkarne till revisionen af Massachusetts författning 1820; såsom talare har han vunnit gin förnämsta utI märkelse genom det berömda föredraget öfver den grekiska revolutionen 1823, och genom sitt tal 1827 öfver Panarha-missionen. För våra läsare är hans talareförmåga bekant genom det mästerliga föredraget. vid kongressmedlenimarnes middag för Kossuth d 7: Jan; innevarande år (se Aftonbladet N:o 31); Sår soma en deciderad whig har han ofta uppträdt i stark oppösition mot: regeringen, och isynnerhet gäller detta Jacksons presidentskap, Ihvars finanssystem Han på det häftigaste angrep. Men ehuru sträng partiman, var ban framför allt Amerikanare; när det gällde fäderneslandet i dess helhet glömde han alla partitvister, och understödde mäktigt och afIgöranide Jackson, då kan försvarade Unionen imot de sodra staternas förbundsupplösande doktriner. — Vid sitt körta besök I Europa 1839 mottogs han med mycken. utmärkelse både vid franska och engelska höfven: Såsom statssekreterare under general Harrisons presidentskap, hade han lyckan att genom fördraget i Washington af den 9 Augusti 1952 bilägga en 50-årig gränstvist mellan Unionsstaterna och England, : Under Polks presiigentskap inträdde han åter i senaten. Kriget med Mexiko betraktade han gågom lan! ESIKO AT ark tda-. Kinn fre vunARAN