Aftonbladet – 13 november 1852, sida 3

Uggande Jakt var Iaståd 1 land, hväretter tartyget började taga öfverbalning. Löjnant Sheldon som stätt tätt invid hr B. hade dä yttrat: jag tror fartyget kantrar, och knoappt hade dessa ord blifvit uttalade förr än så skedde. Hr B. hade fattstien tross invid fartygets vanter och der bållit sig qvar, men sedan han kommit i vattnet hade han af förskräckelse förlorat sansningen och kunde nu ej uppgifva på hvad sätt han kommit upp på en akter om fartyget i marvattnet liggande barkass lastad med ved. Hr E. W. Beckman hade fasthållit sig vid relingen och derefter lyckats simma till samma barkas å hvilken bans broder blef bergad. Hrr Beckman upp gäfvo båda två på tillfrågan att kapten Reinertzen varit nog oförsigtig att läta hela fartygets tackling vara qvar, nemligen säväl bramrär som bramstänger och dessutom hade de svära jernkettingarne legat på däck, då deremot det är brukligt att då ett fartyg seglar utan barlast, kettingarne blifva nedförde i lastrummet. Suadberg förklarade, att, på sätt hr B. uppgitvit, löjtnant Sheldon uppmanat honom att taga rodret. Då fartyget stött emot den från jakten i land spända trossea hade det förlorat sin fart och derföre hade Sundberg sökt föra upp fartyget i vind, och då han tillsagt om att klyfsara skule firas, sä hade besätt niogen ej fått skotet klart och ögonblickligen derefter hade fartyget, som med den saktade farten började att kränga, kantrat. Sundberg skulle nu redogöra för hvad ytterligare passerat, men greps vid minnet deraf utaf en så häftig sinnesrörelse, att han först efter nägra minuters tystnad, afbruten af snyftningar, kunde fortsätta att berätta, det br Sheldon, då fartyget kantrade, yttrat: Sundberg, rädda mig!., hvarpä Sundberg, sedan de kommit i vattnet, en läng stund fasthållit sig med ena handen vid skrofvet .och med den andra bällit fast i br Sheldons rockkrage. Slutligen hade har ej längre kunnat qvarhälla Sheldon, utsn försökt komma upp på stäfven, men halkade ned derifrän, och dä var Sheldon icke mer synlig. Sundberg hade då4 lyckats simma till den tätt invid liggande barkassen. Bätsman Lundstedt, hvars lik i gär e. m. upptogs ar sjön, är utaf 1:sta Norrlands 2:dra kompani och afterlemnar i hemorten hustru och barn. Sundberg förmodar att Lundstedt,som vid kantringen satt i bäten, blifvit af fartyget stött i hufvudet! och på så sätt ljutit döden, emedan liket varit illa skadadt i hufvudet. Att olyckan härledt sig genom fartygets törnande på linan, ansåg Sundberg vara mer ån troligt, men uppgaf äfven på frawställd fråga ati kapteneu R. gjort sig saker till stor försummelse och värdslöshet, derigenom att icke jernkettipgar m. m. blifvit nedförde i lastrummet. Undersökningen uppsköts tills om mändag, dä kapten R. och dess besättoiog skulle kallas att infinna sig. Eksjö d. I Nov. En högst glädjande tilldragelse är, att de den 29 sistl. Sept. från Kalmar länshäkte förrymde, för allmänna säkerheten högst vädlige, för rån m. m. till döden dömde arrestanterne Samuel Andersson Lif och Anders Johan Ekelund blifvit ertappade och gripne. Förtjensten af gripandet tillkommer äfven denna gäng hemmansegaren Gustaf Johansson i Kungseryd af Hults socken, hvilken för vid flera föregående tillfällen ädagalagd beslutsamhet, mod och sjelfuppoffring vid broitslingars efterspanande och gripande blifvit för nägra månader sedan tillagd silfvermedaljen för medborgerlig förtjenst. Efter erhällen kännedom om ett hos prostinnan Bode på Hellabester en natt i förra veckan begänget rän begaf sig Gustaf Johansson, biträdd af en mängd handfasta karlar, ut för att söka upptäcka ränarne, hvilka ganska riktigt misstänktes vara de från Kalmar läns häkte förrymde och desamma som natten till den 21 Okt. begätt rän hos prostinnan Appelberger på Lilla Boarp i Iogatorps socken, och efter nägot sökande, under ledning af spär i den nyssfallna snön, päträffades de bäda bofvarne i Grönmoen af Hults socken, nära gränsen till Ingatorps socken, der de grepos och aftördes till Eksjö stadshäkte, hvarest de nu sitta i förvar. Kronolänsman Zelander hade på andra vägar, och biträdd af en annan mansstyrka, samma natt varit ute i samma ändamål. De gripne innehade åtskilliga rånade saker af mindre värde, men det dyrbaraste uppgitva de sig hafva dels nedgräft och dels lemnat i förvar hos andra personer, hvarföre stadsvaktmästaren Hansson, biträdd af en annan person, begaf sig förliden gärdag med missdädaren Lif utåt socknarne, för att efter Lifs anvisning söka tillrättafå detsamma. — Att den öfver ofvannämnrde brottslingar fällda dödsdom lika litet som nägot annat förmätt lem ångra sin förflutna brottsliga lefnad och tänka på sin själs eviga salighet, bevisas icke blott deraf att de under den tid af omkring 5 veckor, som de varit stadde på rymning, föröfvat icke mindre än fyra särskilda rän, neml. de ofvannämnde tvenne hos prostinnorna Appelberger och Bode, samt ett hos Anlers Johan Samuelsson i Svinhults kyrkoby och ett 108 en nämndeman i Westra Ryd, utan ännut mera teraf att de med fräckhet och en skrytsam tok omala sina bragder vid bäde ofvannämnde och ätskiliga äldre rän och stölder, och, inspirerade at sitt iumne, göra långa och omständliga historier derom. Deras gripande var också derföre af största vigt, och rtens innevånare skola utan tvifvel bälla Gustaf Joiansson räkning för sitt nit och otörskräckthet. Samidigt med honom och hans bjelptrupp lära äfven ett ar bönder från Ekäs med biträden anländt till Grörnoen i samma ändamäl och varit behjelplige vid häkandet. Huruvida länsmannen der i orten, Gustafson, tagit nägon verksam del i efterspaningarne, är ss obekant. Sedan ofvanstående var uppsatt har stadsvaktmätaren Hansson, jemte hans biträde för tillfället, sent gär afton äterkommit med missdädaren Lif frän ofannämrde efterspanis; af stulet gods. T.fterspaninen, som skett uts i skogen i Ingatorps sucken, har lagit så ut, att de på äta särskilda ställen funnit; edgräfde 7-8 marker silfver, deribland allt det frän rostinnan Appelberger ränade, samt en mängd klä-! espersedlar m. m., hvilket allt de hit medförde; en det kos andra personer af missdädarne i förvar smnade gods kunde Lif ej förmäs röja. Lif och Eelund hafva i dag blifvit till Jönköpings länshäkte flördes (H. N.) ;