Aftonbladet – 11 november 1852, sida 3

Article Image
; UGUSL: TUTUWEHERTE RÄTTEGÅNGSoch POLISSARER. — Å räådstufvurättens tredje afdelning förevar.i dag åter ransakning med snickaregesällen Johan. Christoffer Berg, tilltalad för det han slagit sin -moder,: enkan Kollbeck. Ett vittne, arbetskarlen Anders Fredriksson, intygade att Berg, i närvaro af vittnet; först tilldelat modren minst trenne knuffar samt derefter med en stol slagit modren tvenne slag sä väldsamt, att vid det sednare slaget stolen brustit sönder; och hade vittnet fannit uppträdet sä afskräckande, att det ej förraätt qvarstanba, utan. derefter: aflägsnat sig. Gossen Johan Åluod, upplysningsvis hörd, afgaf en berättelse, som till alla delar öfverensstämde med hvad vittnet Fredriksson förmält; tilläggande -Alond att Berg, i det han med stolen slagit modren,; kallat benne ,iuder, sas m. fl. oqvädinsord:; På begäran af aktor, hördes härefter såsom vittne pigan Björk: iund, i tjenst hos enkan Kollbeck, och förmälde, att ander den tid vittnet tjenat hos enkan Kollbeck, hade Berg esomoftast varit uppstudsig och otidig emot sia noder. Rörande det uppträde hvarom fräga nu äter vore, afgaf pigan Björklund en berättelse, som i de väsentligaste omständigheter öfverensstämde med hvad de förut hörde personerna uppgifvit, med tillägg likväl att enkan Kollbeck till följe af det henne öfversängna väld afsvimmat. Målet uppsköts pä 8 dagar för vidare bevisning. — Skrädderiarbetaren Löf, hvilken förliden gärdag sar inställd hos rädstufvurättens 4:de afdelning ;för att undergå ransakning för dräpet ä portvakten Söderqvist, är född den 18 Juni i Skaraborgs län, hvarost hans föräldrar, som ännu finnas i lif, äro boende. Löf, som kaltar mycket ä venstra sidan, föräder ingalunda genom sitt: utseende det vilda och hämdlystna sinnelag, som han vid utöfvandet af ifrågavarande brott. ädagslagt.. Konduktören Appelgren, hvilken under förhöret var närvarande och upplysningsvis bördes, verättade, att Appelgren vid ifrägavarande tillfälle omkring kl. 3, till 10 p4 aftonen hört ropet: herr onduktör,.de slå ihjel mig, i anledning hvaraf Appelgren genast sprungit ut och invid trappan till sin rostad päträflat: Söderqvist särad och blodig samt alldeles utmattad. Sedan Söderqvist, genom Appelgrens hjelp, inkommit i dennes bostad, hade han förlorat :ansningen, hvilken han dock snart ätervunnit, hvarstter Appelgren tagit honom med sig till fanjankar Lind, hvilken är boende i huset N:o 4 vid Sillhofsgränd. Appelgren bade derefter skyndat att uppsöka an fältskär, med hvilken han snart återkommit, hvarefter Appelgren äterjgen gätt ut och uppsökt polis sonstapeln. Gontelle; för hvilken hsnomtalat händelsen och i sällskap med hvilken han begitvit sig til! Söderqvists bostad, bvarest sängen och väggen bredvid. samt golfvet . bsfunnits vara. af blod nedsölade. Å golfvet päträftades klorna af en eldgaffel och i andra ställen i rummet en större täljknif och tvänne mindre knifvar, ä hvilka dock icke något blod kunde apptäckas. Sedan: elden, som braun -i. kakelupnen plifvit släckt och dörren till rummet stängd, skyndade Appelgren och Goutelle tillbaka till Lind, hos hvilken je-då underrättades af faltskären, som undertiden uvdersökt Söderqvists. sär, att dessa voro af så svår beskaffenhet, a:t de icke: kunde af fältskär behandlas, i anledning, hvaraf en Arösehka blifvit anskaftad och Sö derqvist omkring kl. 11 på aftonen afförd till lazarettet; hvarjemte Appelgren intygade, att Söderqvist, som. -sedan 1850 varit avställd vid national museibyggnaden, under denna tid visat sig vara af ettfogigt sinnelag ochgjort sig känd säsom utmärkt ortentlig och reådbar, : men sträng vid:fullgörandet af sina skyldigheter. L35f, bvilken under det hr Appelsren meddelade sin; berättelse fällde ymniga tårar; sfgaf derefter följande bekännelse : ; Löf hade, efter det han omkring kl. 5 e: m. vid andra gardet kasern slutat sittarbete, begifvit sig til staden för att köpa silke. Sedan han verkställt uppxöpet, bade ban endast i afsigt att begifva sig hent Sch utan att tänka på Säderqvist, farit öfver på båt frön Skeppsbron till slagtärhuset, hvarefter hav i Stall gränd sammanträftat med flere bekanta arbetäre.cvid aationalmusei-byggnäden,! hvilka, emedan de nyss fätt sin-aflönieg, inbjudit Löf ä ev krog, hvarest Löf förtärt flere supar, af hvilka han blifvit i hög grad berusad. Efter nägon: stund skiljdes ben från bemäldte arbetare och beslöt dä-att besöka Söderqvist. ehuru icke i afsigt attrutöfva näget wäld, Som porten till musgi-byggnaden var stängd, sä hade han gätt öfrer planket från Skeppsholmssidan och på så sätt inkommit till Söderqvist, hvilken mycket vänligt emottagit bsonom. Under: det de förtroligt -såmspräkade om hvarjebanda ämnen, hade Löf kommit att tänka derpX, it! Söderqvist en gäng under sommareb tilldetat ho: nom ca örfil för en försummelse till hvilken L5ficke varit vällande, i avledning hvaraf hämdkänslan nu så häftigt uppvakvat, att Löf, efter det han i kakelugnen rört om elden med en eldgaftel, med denna tilldelat Söderqvist, som satt ä sängen, stödjande hufvudet mot armbågen, ett slag öfver hjessan, och då Söderqvist re:t sig. upp, hade Löf under yttrande: här skall du få belöning för den örfil du i sommar gaf mig, tilldelat honom ännu ett slsg, hvaraf eldzaffeln sprungit af. Söderqvist bade derefter ryckt len äterstöende delen af eldgaffeln frän Lof, dervid :eone skyndsarat vr sin! ficka tagit fram en pennknif, ned hvilken han gifrit Söderqvist ett hugg i magen, varefter Söderqvist, förföljd af Löf sprungit ut, men ait omkull; hvarvidi Löf :gifvit. honom ett hugg i pröstet.. Löf hade derefter begifvit sig äter till Sö derg stg bostad, der han hade qvarlemnat sin käpp och mössa, och hemtst dessa, dervid han äfven till gripit ett ä väggen bäsgande fickur. Sedermera hade Löf skyndsamt tagit till flykten öfver planket samma väg han inkonimit, yta För flere personers hörande uppskits målet till nästa mändäg. 7-3 4 sq mma la — Förra korrektionsbjohet Ulrika Wahlbeck döm188 Ä dagöaf rådstofförättens femte afdelning;att, förl tredje, resan, stöld af gods till värde at 34 sk. bkojl mfstraffas med tre slag af ett par ris, å en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Nikolai församlings kyrka,

11 november 1852, sida 3

Thumbnail