Aftonbladet – 10 november 1852, sida 2

Gossarna, som nu hade förtärt allt hvad som fanns på frukostbordet, började ändtligen märka oråd, och när de sågo att modren grät och -att-fadren såg högst bedröfvac it, började äfven de snyfta och sätta händerna för ögonen. Onkel Tom hade flickan på sitt knä, och lät henne hållas med honom efter hennes hjertas lust, klösa ho nom i ansigtet och lugga honom i håret, och emellanå utbrista i-högljudda utbrott af förnöjelse, hvilka förmodligen härledde sig från hennes inre betraktelser. Ja skratta och skrik, arma kräk ! sade modren, de kområer väl ock din tid! Du får väl ock upplefva der stunden då-din man blir såld, eller kanske du sjelf; oci de der gossarna bli väl ock sålda en gång, kan jag tro om de komma att duga till någonting; enda hjelpen fö en neger är att vara en odåga.n Nu skrek en af gossarna: Der kommer missis!n ;Hön kan intet godt göra; hvad skall hon här? sade tant Chloe. Fru Shelby inträdde. Tant Chloe satte fram en sto åt henne på ett ganska oförstäldt argt och vresigt vis Hennes matmor tycktes hvarken märka åtgärden eller sät tet. Hon såg blek och ängslig ut. sTompn, sade hon, jag kommer för att — hon stan nade tvärt, betraktade den tigande gruppen och satte sij ned på en stol i det hon betäckte gitt ansigte och bör jade snyfta. ;Herre Gud! missis, för all del! skrek tant Chloe och utbrast i gråt i sin ordning; och några ögonblicl äto de alla i sätlskap. Och i dessa tårar som de-grät tillsamman, den förnäma och de ringa, bortsmälte al harm, allt agg hos de förtryckta. O,J som besöken di nödlidande och betryckta, veten J väl att allt hvad J kun nen köpa med edert mynt som J gifven med ett, kallt bortvändt ansigte, ej är värdt så mycket som en enda tå af ärligt deltagande? wWMin goda gossen, sade fru Shelby, jag kan ej g dig någonting som kan vara dig till; någon. nytta. On jag ger:dig penningar, så tar man dem ifrån dig. Me jag lofvar dig högtidligen inför Gud att jag skall tag reda på hvart du tager vägen och köpa dig tillbaka e