Aftonbladet – 5 november 1852, sida 2

namn är nog att bringa bladet i passion och! det nya utbrottet är fullkomligt värdigt de föregående. Se der vårt svar! Kanske skota vi dock nämna ett ord om! den Bista at våra uppräknade synder, den, att; vi vhållit till godo af skandalpressens lofsånger och beröm, utan ringaste protest.. Det: är uppenbart för en hvar, att då Sv. Tidn. ofta ligger i politisk strid med den del af pressen, som, af enskilda skäl, hvilka vi icke känna, är föremål för den ofvannämnde pressens ständiga hatfulla och otidiga utfall, det! är klart att denna press kan söka sin fördel uti att någon gång prisa Sv. Tidn. Att dess! sak icke är vår, det har aldrig fallit oss in att behöfva förklara, och Posttidningea kan! ej heller tro det, om icke, mot vintersolståndets dagar, dess förstånd förmörkas af dess passioner. Beröm från det förra hället kunna vi icke hjelpa, lika litet som oviljan från det andra. Vi fördraga båda med-lugn. Då man, å det förra hållet, i en tacksägelse, skymfade konung och folk samt hädade försynen, yttrade vi oss mera skarpt, än vi sett någon annan tidning göra — ty skarpheten ligger icke i de grofva orden. Vid sådana föremåls anfall teg Posttidningen, som dereraot icke bar brist på spalter, då frågan rörer den sjelf. Då hafva vi deremot mindre att säga, och sluta derlöre snart.