Aftonbladet – 5 november 1852, sida 1

Ibättre. Tillståndet fortfar emellertid att vara i betänkligt. Stockholm den 5 November 1852. Er. af Edholm. P. O. Liljevalch. P. H. Malmsten. G. Böttiger . Kl. 4 e. m. Enligt de underrättelser vi förskaffat oss, har Hans Maj:ts tillstånd sedan middagen snarare visat sig bättre än sämre, — H. K. H. Prinsessan Eugenies sjukdomstillstånd har icke försämrats. — Interimsregeringen har i dag haft sitt första sammanträde. Då endast halfva åntalet af de norska ledamöterne ännu hunnit hit ankomme, har regeringen vid detta tillfälle icke heller kunnat vara mer än till hälften fulltalig. Enligt hvad vi hört berättas, här H. K. H. Kronprinsen vid öppnandet af regeringens samI manträde varit närvarande och gifvit den sin välkomsthelsning. . — Bland de norska ledamöterne uti interimsregeringen ha vi, efter norska tidningar, upptagit f. d. statsrådet V. C. W. Sibbern men på en afofficiella tidningen i går lemnad förteckning å dessa regeringsledamöter finnes icke han, utan i stället, såsom tillförordnad statsråd, stiftsamtmannen i Christiania stift Nils Arntzen Sem. Rn De af våra läsare, som med någon uppmärksambhet följt vår utrikesafdelning under de sista månaderna, hafva helt visst erfarit en känsla af medlidande för makarne Madiais öde och en känsla af rättmätig afsky öfver det tyranni som ännu i det nittonde seklet, i frihetens, rättvisans och upplysningens sjelfkära århundrade, hånar himlen genom att till den högstes ära anställa förföljelser. I Florens lefde i ett fromt, lyckligt och oförvitligt äktenskap Franeesco Madiai och Rosa Madiai. De höllo ett aktadt värdshus, och deras redbarhet i yrket belönades med ekonomisk framgång. Men de hade ett fel: medan de gjorde rätt åt alla menniskor, ville de dyrka sin skapare efter sitt eget sinne; de försmådde de samvetstjenster, som erbödos dem af hungriga prester och munkar, emedan de i det heliga ordet sjelft sökt och funnit rättesnöret för sin tro och sina handlingar. Och makarne Madiai, som icke kunde grekiska och latin, sökte denna undervisning på närmare håll och vågade läsa bibeln på ett språk som de förstodo. Nu var ogudaktighetens mått rågadt, nu kunde det skrå som af staten fått monopolium på dressering af samveten, icke längre sitta med korslagda händer, och makarne Madiai måste exemplariskt bestraffas. Men romerska kyrkan har under sista tiden så ofta fört orden samvetsfrihet och andlig fördragsamhet på sina läppar, att man måste söka främmande förevändningar. Anklagelser för proselytism låg närmast tillhands. Makarne Madiai hade icke skrymtat utan bekänt sin öivertygelse, när de derom tillfrågades; de bade bortgifvit en bibel, och de bade till och med — 0 fasansfulla förbrytelse! — lärt en af sitt husfolk läsa, utan tvifvel för att inviga benne 1 den förbjudna bokens mysterier. Dessa öfverträdelser fordrade en exemplarisk bestraffSe här huru nogsta UDmsvwica 3: sv spp lysta storhertigdömet Toscana fällt sitt utlåtande i saken: I betraktande deraf, att strsfflagarne i öfverensstämmelse med de mest berömda laglärdes tolkning erkänna försök till proselytism såsom ett under den borgerliga lagstiftningen hbemfallande brott; i betraktande deraf, att Francesco och Rosa Madiai, födde och uppfostrade i den katolska religionen, bafva sedan fyra eller fem är blifvit dragna ifrån densamma, till att omfatta den religion, som de sjelfva kalla den evangeliska eller det rena Evangelium; att Francesco Madiai, begagnande sig af de-undervisningstimmar i franska spräket som han gaf ät en sextonärig yngling, för att, ehuru utan framgäng, söka draga honom ifrån den katolska religionen, i samråd med sin hustru gifvit honom ett exemplar af den förbjudna bjbeln på frånska och italienska; att han med andra personer inlätit:sig i samtal, med afsigt att bevisa den så kallade evangeliska religionens företräde framför den katolska, och tillrädt dessa personer att icke höra på presterna; att han ogillat den heliga juogfruns och helgonens tillbedjan säsom atgudadyrkan; att han kastat löje på den fromma seden att bränna vaäxljus framför den heliga jungfruns bild; att hån förkastat dogmen om den verkliga närvarelsen i den invigda -hostian, och tolkat den heliga jängfruns och helgonens bemedling-säsom en hädelse mot Gud; att han förkastat den suveräna påfvens myndighet, sägande att helighållandet af andra dagar än söndagar och afbållandet från vissa näringsämnen är en uppfinning åf syndiga menniskor; att i altarets sakrament brödets och vinets förvandling icke är verklig, och att bigten är onyttig, emedan den göres inför menniskor och ej inför Gud; vatt makarne Madiai, för att locka en i deras tjenst varande ung tjuguårig flicka från den katolska religionen, lärt benne att läsa för att sätta henne i ständ att förstå de böcker, som de gifvit henne, sådana som Diodatis öfversättniog af bibeln och en bönbok, tryckt i London på föranstaltande af sällskapet för kristendomens utbredande, hvari det säges att skärselden och bildernas dyrkan icke -äro annat än löjeväckande pähitt: vi betraktande deraf, ätt hvad som svarandernes sulkförare andragit i afseende på: samvetsfriheten och den religiösa fördragsamheten, icke -hörer till: frågan, -alldenstund den förstnämnda icke sär vidrörd, då. medborgare äro kallade att ansvara för sina yttre handOKI TE PS EROTISKA ARSA e? — Skulle du? Jo jag tycker mig set!