Aftonbladet – 5 november 1852, sida 1

öre, kanske? — Skulle du? Jo jag tycker mig set! Nej, pass; fram med pengarna. Lyckas kapet, och vi få vår profit, så får du dem åter; hvarom ej, så bli de för vårt besvär. Är icke det rent spel, Marks?o Visserligen, visserligen., sade Marks i en medlande ton; det är bara en handpenning, ser ni, hi, hi, hi! som vi jurister pläga säga. Låt oss komma saras, go herrar; halfva vägen hvar. Tom levererar pojken, ;herr Haley, på hvad ställe ni behagar bestämma; är det icke så, Tom?s : Om jag får tag i pojken så för jag honom till Cincinnati, och lemnar in honom hos Granny Belchers vid lastageplatsen., sade: Loker. Merks hade ur sin ficka uppdragit en smutsig plånbok; och sedan han ur densamma framtagit en läng lista satte Kan sig ned, fästade på papperet sina hvassa svarta ögon och började läsa halfbögt: sBarnes — grefskapet Shelby — gossen Jim — trehundra dollars för honom lefvande eller död — Edwards — Richard och Lovisa — mån och hustri, sexhundra dollars; pigan Polly med två barn — sexhundra för henne eller hennes hufvud. HT Jag har just tittat på våra sakers, sade han derpå, för att se om vi kunna åtaga oss det här bestyret. Loker,, tillade han efter en stunds tystnad, vi måste skicka Adams och Springer på jagt efter de der; vi ha på länge icke gifvit dem något synnerligt att göra. De bli oss för dyrlegdan, sade Tom. Det skall jag nog sköta om; de äro nybegynnare i yrket, och måttligt skola kaplanerna hafva!, sade Marks under det han fortfor att läsa. De ha nu tre uppdrag, som inte äro qvistiga alls, emedan de endast behöfva skjuta ihjel slöddret, eller beediga att de blifvit dödade; de kunna nj begära så stort arfvode för det.! De öfriga äro inte heller just några perlstickararbeten. Men låt oss nu se på vår affär litet närmare. Hör nu herr Haley, ni såg riktigt att jäntan kom i Jand? Så tydligt som jag ser er, herre.n Och en karl hjelpa henne upp för elfbrinken? sade Loker. Ja det såg jag ock.s