Aftonbladet – 4 november 1852, sida 2

iågot om Ljusmålningskonsten och dess: uppfinning. För några veckor sedan meddelades i Aftonladet en notis om hr Cohens, en ihufvudstalen bosatt daguerreotypists och galvanoplasts,l nstalt för fotografisk porträttering på papper. Jenna notis har framkallat åtskilliga uppsater i landsortsbladen, som föranleda oss att terkomma till notisens föremål, och till en elysning af den ifrågavarande konsten eller löjden i allmänhet, hvarom begreppen i vårt and — om man finge sluta från de nyssämnda uppsatserna — icke ännu synas vara å utredda, som det i sig sjelf interessanta imnet påkallar. Författarne i landsortsbladen iafva nämligen, till förmån föråtskilliga fotosrafer ibland sina bekanta, reklamerat uppfiniingsäran till fotografi på papper, med antylan att Aftonbladet skulle i sin notis ha gjort letsamma till förmån för hr Cohen. Ehuru någonting vidare än blotta genomögnandet af votisen i Aftonbladet icke behöfs till afvisanle af den sistnämnda antydningen, finna vi det icke vara ur vägen att tillika framlägga skälet hvarföre den föregifna och af hr Cohen alldeles obegärda hyllningen såsom konstens uppfinnare omöjligen kunnat falla oss in; helst detta skäl äfven måste upplysa landsortsreklamanterna om den fullkomliga grundlösheten af deras egna anspråk på uppfinningsäran. Skäiet är nämligen att ljusmålning (fotografi) på papper uppfanns somtidigt med Ijusmålning på metall, är redan öfver 13 år gammal, och bvarken uttänkt i Sverige eller Tyskland, utan i England. Vid samma tid då Franska Kamrarne år 1839 diskuterade om den åt Daer LA VRIA RUkosslatgg ven Enver ning af ljusmålning på metall, och då några andra offentliga prof på densamma ännu icke funnos till, än de som i form af bilagor medföljt förslaget till deputeradekammarens öfver belöningsfrågan nedsatta utskott, kungjorde en m:r Talbot i England, att han hade uppfunnit sättet att upptaga ljusbilder på papper, och fick patent derpå, samt lät icke otgdligt förstå, att Daguerre måtte ha skaffat sig mnågon kunskap om den engelska uppfinningen och hu sökte tillgodogöra den för egen räkning; men att den franska uppgiften om bildernas upptagande på metall utan tvifvel skulle snart röja sig som ett charlataneri, blott ämpadt attdölja plagiatet. Ettnationalkrig ifranska och engelska tidningar och tidskrifter uppflammade hastigt härvid angående uppfinningsäran; och när Fransmännen skyndade att betrygga sitt land och sin landsman derom, genom att döpa den nya konsten till Daguerreotypi, voro Engelsmännen icke sena att hitta på ett motsvarande namn, Talbotypi, till sitt lands och sin landsmans förherrligande, och att förklara den engelska uppfinningen för den enda ursprungliga, sannskyldiga och dugliga. — Det blef -emedlertid lättare för Daguerre ait vinna en afgörande seger i denna mnationaltvist, än för Leverrier några år efteråt, i en annan af ännu mera storartad natur. Daguerre behöfde icke åberopa några för den stora mängden svårfattliga beräkningar, utan hade matters of facto att bjuda sina antagonister på — just det enda slags skäl, för hvilket de allmänt gifva vika; och sedan Engelsmännen hade några månader bortåt haft verkliga daguerreotypplåtar i sina händer, vändt på dem och vägt dem, samt genom anblicken och tyngden öfvertygat sig om att de icke voro af papper, och derjemte att bilderna derpå ägde en finhet och en naturtrobet, hvarmed deras landsmans produkter icke uthärdade någon jemnförelse, försvann Talbotypien lika SETT