Aftonbladet – 3 november 1852, sida 3

Redan i Februari månad detta är blefvo nägre tilltalade inför häradsrätten och dömde för det de gätt oskriftade till H. H. Nattvard, fällt smädande och hädiska uttryck om Guds hus och Guds tjenst m. m.; och säkert är, att, om domen genast gätt. i verkställighet, det skulle hafva gjort ganska godt till oordningens stäfjande. Men det var ett underställningsmäl, och E. K. M:s samt rikets Svea hofrätt har, oss veterligen, ännu icke efter så läng tids förlopp fått ifrån sig dess -utlätande. Likaså har justitie kanslersembetet icke heller ännu utlätit sig om konventikellagens tillämpning, ehuru saken derstädes blifvit anmäld i början af detta är. Åtminstone vet man ingenting derom här i socknen. Följden af denna tidsutdrägt har blifvit, att de sig så kallande läsarena inbilla sig och andra, att ingen lag finnes emot dylika oordningar, utan anse hela ätalet för ett blott skrämskott. De fortgå blindt att bryta ordning den ena gängen efter den andra, utdela numera H. H. Nattvard ibland sig sjelfva och ät minderäriga barn, hafva utsett en bland sig till prest, döpa sjelfve sina barn och hafva alldeles söndratsig från kyrkan. De värfva anhängare dermed att de skrämma isynnerhet barn och ungdom genom att utösa de härda. ste fördömelser öfver dem, som icke vilja lyssna till. Att gå i kyrkan och deltaga i den allmänna guds tjensten kalla de för att gä till helvete. De stifta osämja emellan äkta makar, emellan föräldrar ocb barn, och äro på allt vis ofördragsamma. Frän början vilseförda genom falska profeter frän fremmande häll, hafva de ett godt stöd i den lösa anda och de gillande berättelser, som råda i tidningar och andrs dagblad; och dessutom fattas icke personer på fremmande häll, som med bref uppmuntra dem att hälls fort. Vi hafva hört, att ett papper frän Stockholm skulle varit dem tillsändt i sommar med en ansökar till E. EK. M. för att få deras underskrifter. Under: den strid, oro och oordning, som allt detta uppväcker i värt förut lugna samhälle, träda Orsa socknemän i djupaste underdänighet inför E. K. M:s tron, bönfallande, det täcktes E. K. M, i näder anbefalla vederbörande myndigheter, att skyndsamt tillämpz gällande lagar och författningar till stäfjande af de: onda. Fär en det allmänna lugnet störande oordning opätalt ega rum i ett tall, så frukta vi, att betänkliga oordningar snart inträffa i mänga andra saker. Vi vilja visst icke förfölja någon, som vill läsa Gud: ord; men vi vilja hafva altmän ordning, allmänt lugr och laglydnad i värt samhälle. Här har från äldrigs tider rädt en innerlig gudsfruktan. Vi äro vane ati flitigt besöka Guds hus, att bruka Guds ord bäde offentligt och enskildt. Men aldrig hafva vi hört och aldrig kunna vi tro, att en sann gudsfruktan skulle kunna bestä dermed, att menniskor förbanna Gud: hus, locka och tubba, andra att hälla sig derifrän, samt truga och beveka enfaldiga själar att skilja sig frän församlingen och i enskilda konventiklar at okallade partiandar emottaga Sakramenten. Vi tro fastbeldre, att allmän ordning, frid och endrägt följa der rätta gudsfruktan. Vi anhålla alltderföre hos E. K. M. om allt det skydd, som gällande lag tillförsäkrar oss och vär kyrka, och att genom E. K. M:s nädiga medverkan ordning och lugn äter mätte erhällas i vära fattiga bygder. Med djupaste undersätliga vördnad, undergifvenhet och trohet har Orsa socken näden framhärda: Stormäktigste allernädigste Konung Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste undersäter, på socknens vägnar, enligt bifogade socknestämmoprotokoll, Mångs Hans Ersson. Haga Olof Olsson.