Aftonbladet – 2 november 1852, sida 3

FÄRD HYTTA EPG VVE UREA CR JALLSECLETGVUIID ANVES i häkte? Öfverste Bruce Bey har i dag uti poliskommissariernes rum anställt magnetiska försök med Briggman, hvarefter hon fritt och otvunget erkände säväl otvannämnde som en mängd andra af henn: föröfvade bedrägerier. Vi skola i morgon äterkomms till detta:mäl. mmävatt öd — I lördags fortsattes uti poliskammaren det ar mängelskan Susanna Österholm mot sin yrkessyster Lisett Garnberg väckte ätal, derföre att under er iem emellan ä Kornhamnstorget uppkommen ordvexling, Garnberg, bland andra hyggliga tillvitelser skulle ha beskyllt Österholm för. ätskilliga förseelser Vid förra förhöret hördes mängelskorna Sophia Al bertina .Andersson, Christina -Morin och Ulrika Pet: tersson, hvilka sammanstämmande intygade att bäds parterna varitsotidiga-mot hvarandra. Nu voro sä som vittnen ytterligare inkallade mängelskorna Ings Maria Falkenström, Sophia Andersson, Hedvig Eklund och Sophia Hagström. Dä mälet päropas framträda samtlige mängelskor ijupt nigande inför polisdombordet. Såsom kärande oart tager mångelskan Österbolm plats ä den högre ch tilltalade yrkessystern Garoberg ä den venstra si Jan,ssamt är vaktmästaren Eckerman sysselsatt med itt ordova om vittnenas behöriga placerande. Polism.s NähÖsterholti har du ännu icke kudnat försona dig med Garnberg? Österholm: Nådig lagman; hur skulle jag kunnz aa! gjordt det? Jag har födt en orm i toin eger barms, jag bar klädt upp denna menniska (pekande på:sin vederpart) frän topp till tä, ja med både kappa och hatt, och till tack för en dylik välgerningha bon till. och med lurat mig X.7 skälpund ister. Garnberg:. Österholms.lögner vill jag ej besvara — jag skänker henne mitt förakta Österholm: Hör en sä dälig qvinna! Polism.sSkymfa ickeveder vederpärt intör dom stol, utan till sakea. Österholm: Herre Gud nädig lagman, har jag ej skäl att skymfa en qvinna som lurat mig så förfärligt? Hon egde mitt hela förtroende, hon tillfrågade nig om hon skulle få på krita utlemna.en fläskkort lettrad, och jag, jag som är så -medgörlig;. svarade : skära Lisette, sädant kan ju ej komma i fråga.s Jag anade ej nägot svek af en qvinna som jag -omhuldat på det mest vänliga sätt, men se sotack är verldens (ön; dä-detislutligen kom till kritan, dä fick jag se hvad min kompanjon gick för, ty den som erhället istret och kortlettraden ville sedermera ej betala, emedan Garnberg ej äterlemoat ett paraply som hon vid resan till sin hemort Gottland, länt. Polism.: Till saken nu, hvarom,ska vittnen höras, jag har ej tid att längre höra edert-käbbel; Österholm: Nädig lagman, hon är ryslig:. Garnberg: Ja, vittnena ska nog tala sanning, och se här stä fem fruar, som känna till hur Österholm: skan uppfört sig? Polism.: Har Österholm nägot jäf mot vittnena? Österholm: Jo möt Fia Andersson, hon får då icke vittna, ty hon byser för mycken kärlek för Garnberg. Andersson: Sä dumt hon pratar — sej sjelf Garnberg, är jag kär i dig? Nog äro vi goda vänner; men se min, kärlek... har gubben min odelad: Och den ska ban behålla. Kom icke ut med nägra lögner Österholm, ty då: blir-det annat af j Polismästaren, som icke kunde hälla sig från att skratta, lät parterna käbbla nägon stund, men mäste slutligen, dä deras resonemang hotade att taga der vändningen att samtlige möngelskorna skulle komma i lufven på hvarandra, allvarligen anbefalla tystnad. Vittnena aflägga slutligen sin ed och intyga sawmanstämmande att Österholm är deh värsta att skrika å torget ock förfördelar alltid sina yrkessystrar, ty säsom de yttrade sig vill bon alltid ligga med uti allts. Österholm bade kovffat, oqvädat och derunder beskyllt Garnberg för det-mest fula man kan tänks sign. Om Garnberg. skymfat Österholm kunde vitt: nenå ej upplysa, emedansde bädastvä under det äta: tade tillfället kacklat värre än gässen,, och då desse inståmt i skriket, sä hade vittnena varit nära att förlora sina örhinnor. Österholm dömdes att böta 3 rdr 16 sk. bko för oljud och en kouftning, samt Garnberg för oljud 1 rdr 32-sk. bko. Österholm förklacade sig icke nöjd med utslaget, utan viile höra flere vittnen; men sådant beviljades icke, utan anbefalldes parterne att fredligt och i sämja ätervända till tor3et och,.der söka komma öfverenss — Om pnströfrarnes och mördarnes Nätts och Löfs fymhing meddelar det med dagens post anlända n:r. vf Boräs Tidning ytterligare dessa, upplysningar: — . Huruledes rymningen skett, lärer man redan nu ätt mägon närmare reda, genomsden ena af:de båda sndre rymmarne, eller dem säkallade Malles Petter,: Denne Malles Pettersinkom i mändags afton till det omkring ?,-mik från Boräs belägna hemmet Hallvik, ch af egaren derstädes, Andreas, begärde qvarter itver natten, hvilket också beviljades. Men Malles Petter blef snart igenkänd sem en af rymmarne, hvilet han, då han igenkändes, ej nekade till; tre mans akt blef då öfver natten ställd vid dörren, och fånsen päföljande morgon satt på ett. äkdon, förspändt ned; tvenne hästar, och under tvenne -mans: vakt kulle forslas till Boräs.. Dä Malles Petter äkt ett tycke -på vägen hit, eller till såkallade Storängen, ioppade han af -vagnen och under utropet : Adjö ned iero, sprang bort öfver ängen inät skogen, utar tt.han sedan kunnat?ätertäs. Han hade under nattIvarteret omtalat huruledes rymningen vid Wäby tillsätt. Hålet i väggen var, som man förut förmodadt, edan till reds innan fängarnes ankomst, så att dessa ;ndast behöfde med foten sparka till timmerstockarne väggen, och hälet var öppet. Derpådrog Löf töflarne och strumporna af sig, då han ledigt fick blottade fötterne ur träblacken. Men sä var icke för vällandet för Nätt; han mäste derföre bäras ut ett ängt stycke frampå gärdet, hvartill allatre de andre ymmarne hjelptes åt; derefter slogs blacken sönder ned stora stenar; hvarpå, sedan de gåttsakta vidare tt stycke;: de sprungo hvar åtssitt hälls NättockOf sadessig vilja begiffa sig ät-Norrige.: Hvad läraf kan våra sahnt; erfares väl med tiden. Emed-1 ertid här man ju stort skäl att beprisa de ypperliga ch förträffliga bevaknings-anstalter, som finnas i värt ära tfädernesland!!! .— Från Landskrona berättar der utkommande tidingen Korrespondenten att söndagsaftonen d. 24 )kt: kl. emellan 7 och 8 levererades i mänskenet ter en allvarsam. batalj. pä-gatan: vid: stadens Norra nfart, emellan sockerbruksarbetare och bandtverksirlingar ä ena samt artillerister å andra sidan hyarid; som vanligt, polisbetjeningen förhöll sig neutral. — Sedan bäda partierne på en i närheten belägen, ör liderlighet beryktad krog först intagit nödigtanal supar, och i värdens ögon sålunda visat sig ej ara nägra drumlar, kommo de i gräl, . hvarvid till n början .2:ne lärgossar blefvo ganskailla tilltygade, l: ävatt den ena i foljd deraf tros blifva enögd.En f.stadens borgare; som hörde nödropen, skyndade dit beväpnad för att stifta fred och rädda de anfallne ossarne: men blef för sin välmening så svärt slagen tt, ehuru begäfvad med ovanlig: styrka, fara. likväl r:om han nägonsin. äterfår sin. helsa,. emedan han rhöll öfver 30 svära slag i hufvudet af så kallade nölpäkar, försedda med-genomslagna. spikar; samt essutom flera blänader och 6 blodviten öfverarmar; suldror och lår. Äfven stenkastning anlitades af ildsverkarne. Dessa bravourer utfördes af artillerier, hvilka, såsom vanligt vid slika tillfällen ej störes i sin ifver af nägot mellankommande befäl, ehuru ase)nen ej. ligger 200 steg derifrän. Flera. fredliga mdrare. blefyo sederme; a. utan ätskillnad öfverfallne: et är emedlertid beklagligt att sådane välduppträen gäng efter annan kunna passera. Upsala. Den 26 Oktober på morgonen anSffade kronolänsmannen Anstrin, i skogen söder om lehede gästgifvaregärdj en under granris dold kappTr Rn KR ER GILA om a or os Gör 4 pm