Aftonbladet – 30 oktober 1852, sida 2

bäfvan höll henne hårdt kring halsen. , Gamla Bruno, en stor Newfoundlandshund, som hade sitt hvilställe invid porten, uppreste sig med ett doft mörrande när hon nalkades; Hon nämde honom smekande vid sitt namn, och kreaturet, hennes gamla vän och barndoms lekkamrat, viskade genast på svansen och tog sig för att följa henne, ehuru det väl märktes att han mycket funderade, i sitt enfaldiga hundhufvud, hvad en sådan besynnerlig midnattspromenad kunde hafva att innebära. Några dunkla föreställningar om någonting oförståndigt eller oskickligt derutinnan tycktes sätta honom i mycket bryderi; ty han stannade ofta, då Elisa smög sig fram, och blickade helt tyst, först på henne och sedan på byggningen, och så igen, liksom lugnad af närmare eftertanke, lufsade han af efter henne. Några få minuters vandring hade bragt dem till onkel Toms stuga, der Elisa stannade och sakta knackade på fönsterrutan. 7 Predikomötet hos onkel Toms hade genom långvarigt psalmsjungande dragit temligen långt ut på qvällen; och emedan onkel Tom hade fröjdat sitt hjerta med att efteråt sjunga en och annan psalm för sig sjelf, blef följden den, att, ehuru det nu var meilan tolf och ett han och hans värda äkta hölft ännu icke hade gått till Bängsa. Store Gud! hvad står här på? sade tant Chloe, i det hon sprang upp och hastigt drog undan fönstergardinea. Min lif och själ, om det inte är Lisen! Kasta på dig kläderna, gubbe, och det gesvint! — och gamla Bruno är också med och går och lufsar kring stugan; hvad i Herrans namn är nu å färde! Jag skall strax gå och Oppra.n PPOra och handling voro ett; dörren flög upp och skenet af talgljuset, som Tom i hast påtändt, föll på flykungens bleka ansigte och mörka, vilda ögon. Hvad i Herrans namn är det här! Hur ni ser ut, Lisen, ni kan rigtigt skräma ibjel mig! Är ni sjuk eller hvad är åt er?s Jag stär på flykten — onkel Tom och tant Chloe! — tar med mig min gosse — masser har sålt honom.p