Aftonbladet – 28 oktober 1852, sida 2

Article Image
Hvad som egentligen menades med denna grymma hotelse, är svårt att säga; men säkert är att dess förförande obestämdhet tycktes göra föga intryck på de unga syndarne till hvilka den stäldes. Kära du, sade onkel Tora, de äro så fulla af fyr; det är omöjligt att få några händer med dem. 8 Nu rusade gossarne upp från sitt gömställe under bordet och med ansigtena fullsmorda af sirap började de väldeligen. kyssa om lilla systers. Bort med er ungar! sade modren och tillbakasköt deras ulliga hufvuden: Ni fastnar väl ihop så ni aldrig kommer skils, om ni gån på så der. Bort till brunnen och tvältd er!. sade bon, beledsagande sin befallning med en smäll, som lät fruktansvärd, men ej tycktes ha någon annan verkan än ätt gossarna under ännu högljuddare skratt och stöj tumlade öfver hvarandra ut genom dörren, der de gallskreko af förnöjelse. ;Har ni nånsin sett värre ungar, godt folk?. sade tant Ohioe; med en min som dock mera uttryckte moderlig belätephet än vrede, hvarefter hon tog fram en gammal handduk, som hölls i beredskap för sådana tillfällen, hällde litet vatten på den ur en söndrig te-Kanna, och började aftvå tiräpen från flickans ansigte och händer; och sedan hon polerat henne rigtigt blank, nedsatte hon henne t Toms knä, och började så duka af bordet. Lillan roåde sig under tiden med att nypa Pappa I näsan, klösa honom I ansigtet och nedgräfva sina knubbiga händer i hans ulliga hår, hvilken sista operation 1 synnerhet tycktes Obeskrifligt roa henne. Ja Är det inte en för näpen unge, säg?, sade Tom, och höll henne i vädret framför sig för att rigtigt mätta sina ögon på henne; derpå reste han sig, satte henne på sina breda skuldror, och började hoppa och dansa med henne golfvet omkring, under det masser Georg schasade tfter penie? med sn näsduk, och: Peter och Moses, söm Au återkommit, vrålade och fjöto efter henna som vargar, till dess ändtligen tant: Chloe förklarade att de för visso togo hufvädet af henne med sitt-skrål. Men alldenstund, enligt hennes egen uppgift, denna kirurgiska operation var dagligt bröd istugan, gjorde denna förklating ej det minsta afbrott i glädjen, till dess samtliga skrikit och dansat och skurmpåt Big tröttä. Forts.)

28 oktober 1852, sida 2

Thumbnail