Aftonbladet – 28 oktober 1852, sida 2

och Paris af den 19, från Brissel af den 20 och från Hamburg åf den 22 dennes. s j FRANKRIKE. ij Den redan med förra posten efter telegrafdepescher meddelade underrättelsen om senatens sammankallande till den 4 Novemberl. för att afgöra frågan om kejsaredömets återupprättande bekräftas nu-af de på direkt väg. ingångna underrättelserna. Kejsaredömetst upprättande; hvarpå visserligen redan länge! ingen tviflat, är således nu officielt förkunnadt. Det är i Monitören man läser följande tillkännagifvande: Den storaftade manifestation, som gifvit sig till-) kännt ishela Frankrike till förmän för kejsaredömets återupprättande, ålägger republikens pring:president skyldigheten att sammankalla senaten. Senaten skall sammanträda den 4 nästkommande November. Om resultatet af dess öfverläggningar blir att en förändring af styrelsetormen skall ske, så skall det senarus-consult, som den antagit, underställas franska folkets ratifikation: vg För att ät denna stora handling gifva all den autoritet som den bör hafva, skall lagstiftande kären kallas ått bekräfta voteringarnes rögelmessighet. Följer så det af statsministern Föuld kontrasignerade dekret, som sammankallar senaten till d. 4 Növ. ; Alla dei dekretet sålunda föreskrifna formaliteterna kunna vära absolverade före December månad, och kejsaredömet anses i alla händelser komma att i denna månäd proklameras. Men hvilken dag som dertill är bestämd, antingen den 2 Dec., dagen för statskuppen eller den 20:de Dec.den dag då to!kbeslutet åt presidenten öfverlemhade hans-nuvarande makt, derom äro gissningarne ännu olika. Mot den förstnämnda dagen anför man att densamma och de nästföljande dagarne äro förenade med alltför blodiga minnen. Men om kejsaredömets återställande genom det ifrågavarande dekretet är satt utom allt tvifvel, så sväfvar man dock ännu i ovisshet rörande lösningen af åtskilliga i sammanhang dermed atöende frågor, och hvilka följaktligen sysselsätta de politiska kretsarne. I förstå rummet står frågan om ärftligheten. Skall Louis Napoleon låta åt sig votera rättigheten att adoptera en efterträdare, eller skall han bibehålla kejsaredömets -successionsordning; som i händelse den nya kejsaren aflider utan bröstarfvingar ingsätter pring Napoleon Jeröme till tronföljare. Man håller det sednare för sannolikast. Man frågar sig vidare huru det skall gå med författoingen, huruvida den nuvarande skall afpåssas efter det nya kejsaredömet eller en helt och kållet ny utfärdas. Slutligen sysselsätter man sig med frågan huruvida den allmänna valrätten skall bibehållas för valen till lagstiftande kåren samt departementeloch komrmunalrådsvalen. Man omtalar såsom varande å bane organiserandet af ett af 10,000 man bestående kejserligt garde; likaledes uppdyka de gamla ryktena om -enreduktion uti armåens effektifstyrka; några uppgifva att 25,000, andra att 75.000 mar skulle iodragas; slutligeå väntade man redan i de nästföljande dagarne ett amInestidekret, som skulle äterkalla då förvista afrikanska generalerna: Örfverbefälhafvaren för Pariser-nationalgardet, Lawoestine, har utfärdat en dagorder, hvari han prisar dess hållning och-uppförande vid presidentens intåg. : Ett officielt meddelande i Droit ger vid Ihanden, att Pays redan erbållit tillständ att lantaga titeln sJöurnal de VEmpiress t Triämfbågarne på Champs Etysege och på presidentens väg vid intåget skola ha varit 21 stycken. , Rörande Abd-el-Kaders frigifning yttrar Monitören: Prinsen har betecknat slutet af sin resa med en stor bandling af nationelt ädelImod och rättvisa; han har återgifvit AbdelIKader friheten. Redan för längesedan hade han beslutat denna handling och han ville utföra den så snart omständigheterna tilläto honom att utan fara för landet följa sitt hjertas ingi:velser. Frankrike har för närvarande ett lalltför stort förtroende till sin kraft och sin rätt att det icke skulle kunna visa sig. storIlsinnadt mot en besegrad fiende. Vid åter;Ikomsten från sin resa stadnade prinsen i slotItet Amboise. Han lät för sig framställa Abd-el-Kader och förkunnade honom med följande ord slutet på sin fångenskap: Abd-e!-Kader, jag kommer för att förkunna i leder frigifniog. Ni skall, så snart de nödiga förbe.Iredelserna blifvit träffade, blitva förd till. Brussa i Sultans stater, och deraf franska regeringen mottasa en er fordna ravg värdig pension. Ni vet att er fån. genskap redan länge förorsakat mig verkliga bekymmer, ty den erinrade mig oupphörligt derom att den förra regeringen icke uppfyllt sin ingängna förbindelse mot en olycklig fiende,och ingenting är i mina ögon så nedslående för en stor nations regering än att till den grad misskänna sin kraft att hon läter ett löfte förblifva ouppfyldt. Ädelmodet är städse den bästa rädgifvaren, och jag är öfvertygad att ert vi;Istande i Tarkiet icke skall störa lugnet i vär afrikanska besittöing. Er religion lärer, lika väl som vår, alt man mäste underkasta sig försynens Beslat. Öm dertöre Frankrike nu är herre ötver Algerien, sö har Gud det sä velat, och Dationen skall aldrig at lsta från denna erötriog. Ni har varit Frankrike: Miende, men jig läter icke desto mindre ert mod; e1 karakter, er resigöation i olyckan rättvisa vederfaras -Iderföre sätter jag en ära uti att låta eder fångenskaj hlupphöra och hyser fullkomligt förtroende till ert ord. Dessa ädla ord, fullföljer Monitören, hafvs djupt gripit emiren. Sedan han gifvit hans böghet tillkänna sin vördnadsfulla och evig: tacksamhet, svör ban på korans heliga bok att han aldrig skulle söka att oroa värt väld i Afrika och att ban utan förbehåll under kastade sig Frankrikes vilja. Abd-el-Kade; tillade, att det vöre att missförstå andan och hokgtafven af nrofetens lära. om man tror at