Aftonbladet – 19 oktober 1852, sida 1

ine är sättet, huru jag kunnat blifva ett vittne dertill.o . sIngenting är naturligare! svarade NaihaInael. Grefvinnan hade anförtrött mig att införa barnen; hon hade anvisat mig vägen. För ett ord från henne öppnas alla gångar i slottet. Ni fioner nu, at hvilka omständigheter jag begagnat mig. Men mi synes ännu blek, herr baron. Och ni kan förundra er deröfver, ni gom förstätt att för mig inpressa en evighets qval i minuters rymd? a Herr baron! sade Nathanael, tror ni ännu att sedlighetskänslan blott är en fördom hos de ringare klasserna och hos de högre en afläggare af begreppet om familjeära, konvenans och verldens omdöme, elier tror ni att den har sin röt i menniskobjertats ädlarenas tur och är oupplösligt zammanflitad med individens, familjens och measklighetens högsta intressen? Baronen slog sitt öga emot jorden. Ni tiger, herr baron! emedan röster tala i ert hjerta för hvilka edra läppar äro fremmande tolkar. Men förgäfves söker ni dölja hvad som föregår inom er.v Jag förstår er nu! Ni har hämnat,Eförfärligt hämnat er systers ande.n : nTack för detta ord, evig tack! Min räk-ning är då uppgjord med er!... Och med dig, 0, faderl tillade han i sitt hjerta och lyftade gin blick upp till Guds klara himmel, från hvilken stjernornas blickar mötte hans ögas strålande glans. 8 Kar. Troheien, Nathanael hade icke gått många steg, sedan han lemnat sin följeslagare, innan han hörde en röst gom ropade till honom: Stanna, stanna, kära herre, att jag må få tala vid ertb Han såg sig om, och blef varse en qvinna gom närmade sig honom med vacklande steg.