Aftonbladet – 19 oktober 1852, sida 1

ger samvetet derföre att det åberopar en kohvarmed ni omgifvit ert ofter, se in i deta hjerta, som skapades för naturens heliga pligter och gom fölt för en konnngs frestelser, och ni skall få se att det blöder ur ett sår och lider af ett qval, som ni icke med aller makt förmår läka, Välg5örenheten, denna dygd som bär tröst och glädje till alla ömma hjertan som iaviga sig till dess tjenst, säger bloit till mitt: Skrymterska, du vill genom mig endast öfverskyla din synd eller skryta med din makt. Se på dessa bam, de oskyldiga små, som slumra bland blommorna! Deras öde kan visserligen få ett slags plans, men skall icke jast den påminna dem hvarom de gått miste genom illigtimiteten? Och om de en dag komma ait täras af en omättlig ärelystnad, hvem vet på hvem deras förbannelse kan komma att stanna? O, ers majestät, hvem kan beräkna hvar brottets straff slutar? Vil ni rättvisa, vill ni nåd med Lewesahaupt, skänk den i kraft af ert konuwngsliga ädelmod och till trots af partiernas öfvermod! Ni skall derigenom visa er lika högsinnad som förtjent af den makt, man inskränkt för er. Ni skall derigenom vinna nationens och historiens vördnad; den skall en dag utgöra dessa barns skönaste ära och framkalla efterveridens skonsamma dom öfver deras mod-ers minneto Då grefvinnan slutat att tala, nedföll hon på en stol, öfverväldigad af mattighet. Konungen ilade till hennes hjelp. Nathanael tryckte på den hemliga fjedern, och den lilla dörren till lönntrappan sprang dervid upp. Sakta sköt han baronen, som af öfverraskniog och förundran ännu var liksom förlorad, framför sig utför densamma, och lyckades så att i all hemlighet undkom. ma, utan att hafva väckt några misstinksr om sin obehöriga närvaro vid det ömtåliga illfället. Utkommen på slottsbacken drog baronen ett djupt andedrag och sade: Ållt hvad jag sett och hört förefaller mig som en dröm, hvaraf det minst underbara