Aftonbladet – 16 oktober 1852, sida 2

gelse en kapacitet med både insigter, arbetsförmåga och en icke vanlig skicklighet. Ett sådant vitsord egde han serdeles såsom underdomare, men jemväl såsom polismästare och justitiekansler. I början af sitt tillträde af landshöfdingedömet i Kalmar bibehöll han äfven samma fördelaktiga vitsord. Snart nog tog likväl omsorgen om hans enskilda landthushållning, hvaraf han företrädesvis varroad mer än som vederborde, hans tid och verksamhet i anspråk, äfvensom på sednaste tiden en långvarig sjuklighet minskade både arbetslust och kraft, så att för närvarande hans bortgång torde väcka måttlig saknad inom det honom anförtrodda län. Deremot har detta län mer än de flesta ett stort behof att erhålla en duglig, kraftfull och ordningsälskande landsböfding. Enligt hvad läsaren har tillfälle att snart sagdt postdagligen förnimma, finnas få orter, der så många och ohyggliga brott begås som i Kalmar län, och beträffande kronobetjeningen, så förspörjes öfver densamma, med rätt få undantag, en allmän klagan. Hr landshöfding Nerman efterlemnar med Amanda Olivia Melin tvänne söner: Johan Gustaf Nerman, löjtnant vid Kronobergs regemente, som ärfver fadrens adelskap, och Olof Magnus Nerman, kadett vid krigsakademien.