Aftonbladet – 16 oktober 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 16 Oktober. Emedan folkfriheten är urgammali Sverige, har den, enligt Svenska Tidningens nyligen yttrade åsigter, ingenting att frukta för sin framtid, huru de politiska hvälfningarne och återhvälfningarne i det öfriga Europa än gestalta sig. De stora händelserna från 1789 till 1815, och sedermera från 1848, skola icke bafva föranledt den ringaste rubbning i svenska folkfriheten, oaktadts, såsom det dervid tillägges, kortsynte och tanklöse frihetsvänners arbeten i ord, penna och glas. Hvad den svenska folkfrihetens gamla anor vidkommer, så beror det mycket på från hvilken tidsålder man vill åberopa dem. Ar det RAN PR ANAR, evthadnisko tidan å de fria vapenföra männen sammankommo in gen och voterade öfver landets angelägenheter genom vapenbrak, under det att trälarne arbetade med jorden? Eller är det friheten från den katolska medeltiden, då det förut fria folket beröfvades till och med rättigheten att föra vapen, samt makten inkräktades af några förtryckande aristokrater och prelater, som slogo nästan hela landet under sig och utbjödo svenska kronan än åt den ene än åt den andre utländske äfventyraren, allt efter som det öfverensstimde med nämnde mäktige -herrars egna intressen, utan afseende på att folk och. nke derigenom förderfvades? Eller har man menat frihetens anor från den tid, då Carl XII från Turkiet hemskickade sin stöfvel att regera i rådet? Eiler kanske man ej skall gå så långt tillbaka, utan hålla sig till Gustaf TII:s och Gustaf IV:s period, då, som vi veta, det stod så illa till med den urgamla friheten, oaktadt dess gamla anor, att slutligen en fånig konungs befallningar egde makt att störta riket i undergång, hvarifrån det endast genom revolution kunde räddas? Väl har friheten i värt land äfven ägt sina bättre perioder, såsom då folket med Engelbrecht, Sturarneoch Gustaf Wasa i speteen gjorde revolutioner och uppreste sig mot de af aristokrater och prelater inkallade utländska tyrannerna, men i allmänhet har folket minst fått skörda fördelarne af sådana ädla kraftyttringar, emedan den verldsliga .och andliga aristokratien äfven efter sådana tilldragelser förstått att snart nog sätta sig åter i besittning af sitt öfvervälde, som är nästan lika urgammalt; som svenska folkfriheten och torde kunna ledas ända till Odins 12 diar eller drottar. Det är också egentligen blott i en omständighet som svenska frihetens anor utmärkta sig framför andra, nemligen att vär allmoge aldrig kunnat brin