1 sim famn. O, eviga försyn, hvilken rikedom af ömhet, kärlek, redlighet och tro upptäcker du icke för oss i olyckans mulna dagar. Genom sjelfva motgången förstår du att göra oss lyckliga! Hvilken kovung eger väl en juveii sin krona så kostlig, att jag för den skule vilja bortbyta denna stund i mitt fängelse? Skulle ock min gång bäriträn leda till den rysligsste straffplats, en tröstande engel skulle dock gå vid min sida — minnet af denna stunden.s -O, min fader, till räddning, frihet och ära! Dröj icke! Ni har icke tid till någon tvekan. Nej, mina barn och vänner, nej! Vore jag endast fader och vin, bade jag inga andra pligter än hjertats ömma känslor att vörda, hvem vet hvartill edra böner då kunde förmå mig? Men jag är fosterlandsman; jag är onklagad som sådan inför min nation; detta kräfver andra förbindelser. Att fly innan jag är dömd, skulle vara att taga sak på bak; att gifva tillkänna endera fruktan för en rittvis dom eller ock misstro till mina doimares rättvica. Det ena som det andra skulle vara mannen af heder lita ovärdigt. Hvarje men som tjenar sitt fidernesland gör det förnömligast genom sin egen personliga karakter. Genom denna bildar han, i sin mån, typen för de dvgder eller laster, af hvilka han lemnar ett eferdöme, och framkaliar eller förqväfver inom sin krets denna aktning för dot moraliska lifvets utveckling i samhället, hvarur nationernas frid och frihet allenast kan uppblomstra. Dessutom skulle jag i sista instansen visa misstro emot konungens rättvisa.