för producenten af landtmannavaror, lika väl som för andra producenter, att förbättra sina alsters beskaftenhet för att göra sig säker om deras försäljning. Åtminstone kan det cj vara skäl ait gifva jordvrukarne något privilegium, som motverkar berörde förbättring och sätter dera i tilfälle ait herta förtjenst af I vudiu döliga varor som helt, blott de icke ä alldeles uppruttna. En större inskränkning i den på många orter allt för mycket utsträckta potatesodiingen skulle äfven blifva en betydlig vinst för jordbrukets framtid, ty denna odling minskar todertillgången för ladugärdarne och utsuger jorden. Detta är obestridligt. Men om nu jordbruket icke skulle lida nåzon egentlig förlust vid afyttringen af sina produkter derigenom, att det icke försålde en större del af dem i form af bränvin, så blefve väl detta ännu mindre fallet i afseende på den del af produkterna som ej vidare förvandlades bll bränvin för jordbrukarnes egen försring. Den kan nemligen icke förbättra ? kassa. H än be jordbrukarnes o urn oman an Pöraktar saken, kan en sådan egen fört ! -nDg icke anses för någon fördel, hvark a för jordbruket eller jordbruse seit Gen inskränkta husbebofsbränninscn till eget behof fördenskull icke heller vara hågon vinst för landtmannabandteringen. egsa förhållanden torde förtjena att tagas i öfvervägande at dem, som frukta, att så beskaffade föränilringar i bränvinshandteringen, att bränvizskonsumtionen minskades och endast Pa obetydligare del af jordbrukets alster emot hvad nu är förhållandet förvandlades till bränvin, skulle i raotsvarande mån minska afsättningen af landtmannavarorna och således äfven minska vinsten på dem. Viöro sö lång: ifrån att dela en sådan fruktan, att vi tvärtom äro benögna för att antaga, att konsumtionen af jordens alster inom landet skulle snarare höja sig än sjunka i fall bränvinsförtäringen aftoge. . Jordbrukarne böra dervid ej heller förbise, att om välmågan i allmänhet stiger inom landet, hvilket blefve en naturlig följd af rain: skad bränviusförtäring, så kommer ett sådan allmännare välstånd äfven landtbruket till godo. Fattigdomen är nemligen alltid en dålig afnämare, och jordbrukets vinst genom at försälja bränvin till ett utarmadt, samt fysisk och moreliskt förderfvadt folk kn i längder icke jemföras med joråbiukets fördelar af ati med kraftig och sund föda förse talrika i väl stånd och sedlighet tillvexande arbetsklasser