löjtnant Kronsköld vidtalat skepparen att åter föra med sig en sjuk familjefader med sin dotter, af tysk härkomst, som varit hör för att helsa på en hörestädes bosatt son; gift med en svenska. För att göra saken så mycket trovärdigare hafva Joachim och Guiselda, för regifvande gig att vara den omtalade dottren och sonen, begifvit siz ombord för att se till hvilka beqvämligheter under passagen kunde erbjudaa. Öfvertygad, af deras infödda språkfirdighet, att kan skulle få landsmän till passagerere, har den hedcerlige skepparen lofvat afstå sin egen kejuia till er tjenst. I detta ögonblick vänta er Joachim och Guiselda, på ett öfverenskommet ställe, för att beledsaga er ombord. Såsom er svenska sonhustru bör det icke ingifva någon misstanka att äfven jag är er följaktig, Scdan vi nedföljt er i kajutan, ombyta Guiselda och jag öfverkläder, Vår lika längd och kroppsstorlek, samt qvällens skymning och vira nedfållda florshufvor skola dölja förvexlingen, och det biifver jags som återtager rolen cf eder dotter. Ni säger er i behof af stillhet och vi inneshysa 088 i kajutar, Skulle kepten tilltala osg, blir det ni tom svarar, såsom den starke i språket. I MOrgov, sedan den fista randen af Sveriges jord blinat bort vid horisonten, då lerona vi honom att uppticka sitt misstag, om han be, och tocka försynen för er räddning. vacker plac! eede generalen och smekte i nd, sOch jag, eade Hedvig, sjag skell hör med min Jocchm följa er med mina böner. Öfsl om er välgång skall lindra min : och låta gjelfva tomheten efter er köner generals, sade Kronsköld, sata af min kappa och hatt, för att ad komma härifrån, I den skumma korridoren skall vakten icke igenkänna er, och