Aftonbladet – 13 oktober 1852, sida 2

le ofvanom Arvika belägna bruken, äfvensom för trärarurörelsen der å orten. Prins Gustaf (Vi meddela ur Helsingfors Tidn. följande Minnesblomma, som vittnar, att Prias Gustaf, äfven i Finand var ett älskadt namn.) Fjerran öfver haf och fjällar, längt frän Norges kungabor; ( Flyger öfver nordens länder budet om den djupa sorg: Perlan i en kungakrona, blomman af ett furstehus Slocknat som en älsklig stjerna slocknar i sin höjd af ljus. Gräter England vid sin fallne segrare af Waterloo, O! så skall ock Sverige gräta, Prins, i Dig sin flydda ro. Hjelten utaf jern, i ära grånad under vapnens dån, Gär ej mera saknad bort, än Sveriges milde kungason. Dina verk? Hvad har. Du lemnat efter Dig i minnets bok? Inga blodigt skurna lagrar, ingen plan beräknadt klok; Ack blott bjertats ungdomsdrömmar, klädda uti toners drägt, Och Din kärlek för allt skönt som lifvet och naturen väckt. Men hvar finns en graf så tidig, bäddad uti nordens höst, Mera värd att strös med blommor, helgas utaf sak Nans röst? Och hvar finns en vissnad ynglings bild så huld, så mild som Din, Uti tusen, tusen bjertan ristad outplänligt in? den stormupprörda tiden, der blott stridens demon rär, Gick Du som. en ton af skönhet genom många missljud gär. Kungaborgens goda engel, tvenne rikens hopp så kort, Gick Du, älskande och älskad, ifrån mycken kärlek bort. När i denna stund, Du milde farsto-yBeling, vid Din . grift Faller mången tär och ristas mången sorgsen minnesskrift, Äfven ifrån Finlands stränder, dem Ditt öga aldrig såg, Lät en enkel minnesblomma sändas öfver hafvets väg. Fremlingar, af hafvet skilda, äro vi för Sverige nu, Höra icke till de Dina, bo på annan strand än Du; Men det ädlas och det skönas rike alla lyda vi, Liksom Du, vi det tillhöra, ha, som Du, en del deri. Och så ha vi rätt att fäila, också vi, den varma tär På Din unga graf, o Furste, på Din tidigt redda bär; Och så ha vi rätt att älska, också vi, de rosors dofta ), Som ej vissna skall, fast handen, som åt oss dem gaf, är stoft. ) I rosens doft, är en af dessa milda, oskuldsfulla melodier af Prins Gustaf, hvilka sjungas och älskas äfven i Finland och som äfven här skola länge bevara hans minne. OEENEENEERESEREEET