Aftonbladet – 13 oktober 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 13 Oktober. Vi sökte i går visa grundlösheten af deres fruktan, eom befara att demokratiens och frihetens begrepp äro för alltid beröfvade sin verklighet, nu sedan det reaktionära systemet så väl lyckats att öfverallt i Europa få makjens tyglar i sina händer. Vi sade dervid att bästa beviset för de demokratiska iddernas sanning och lifaktighet är den vanmakt, som öfrt röjer sigi de konservativa regeringarne. rotts ala restaurationer, kongresser och väpnade armeer bar nemligen sjeltva ordet pstyrelse, efter den stora franska revolutionen alldeles ombytt betydelse. Det ges numera insen annan verklig styrelse än den som stödes och uppbäres af tänkesätten hos de styrda med ett ord har pluraliteten af folket för sig. Detta är den enda styrelse eom kan föra folsen framåt. Väl kunna de gamla konservaiva regeringarne med sina armåer af beväpnade och obeväpnade löntagare qväsa utvecklingen, sindra framäteäridandet och för sitt nöje och stördr era grundlagar och promuigera organiska dekreter; men hvad de icke kunna ir att styra, i modern mening, och man kan pä visst sätt säga, att äfven under den star: ste envåldsregering är sawhället anarkiskt, SÄAFTa PENBNERP SB Lek icke har någon pressens frihet eller det parlamentariska regevingssättets fördelar, har, enligt flera af dess liberala skriftställares yttranden, i detta ögonblick ingen styrelse. Det konservativa kotteri, som för närvarande sitter vid styret. har ingen ledande grundtanke för sina handlingar, eller om begäret att tillintetgöra de förnämsta resultaterna af landets framskridande odling kunde kallas med detta namn, har det dock bevisat att det ej förmår fasthålla en sådan ledande tanke, och att det icke annorlunda än i förtäckta ord och vid serdeles tjenliga tillfällen vågar uttala sina såkallade styrelseprinciper. Den stora massan är så nöjd och trygg i åtnjutandet af frihandelns välsignelser, att den ej bryr sig om att göra något angrepp på Derby-ministeren, för hvilken, utom åe officiella försvararne vid Palt Mall och Downingsstreet, numera knappast någon engelsman skuile vilja våga ett svärdsslag. Hela England vet att denna regering ej kan föra landet ett steg framåt. Den delvisa reformen i en föråldrad domstolsinrättning, hvaraf regeringen vill tillsträfva sig någon ära, torde lika väl kunna anses för ett verk af den snillrike Dickens penna, som i sitt sista stora verk fullbordat att åt kanslidomstolen gifva löjets dödshugg. Milisbillen genomdrefs blott genom den plötsliga förskräckelsen för ett angrepp lfäån Frankrike, och dermed slutas den Derbyska ministerens meritlista. Man tolererar denne Slregering några månader, emedan den ej hal styrka att göra något ondt eller att hindra ramåtskridandet, hvari nationen är begripen lEngland har för närvarande icke någon egent Ilig regering. il De tyska statscheferna förnöta sin tid mer lunderhandlingar i tullfrågan, hvilka hittill 1 visat sig särdeles ofruktbara, oaktadt frå Igans ställning tränger till skyndsam lösning Här och der roar man sig med militärparader