Aftonbladet – 7 oktober 1852, sida 2

efter egna intressen, att de herrsklystna sträfva till öfverväldet både i verldsligt och andligt hänseende, att de med sitt puritanska bigotteri undergräfva frihet i forskningsanda och motverka andra intellektuella framsteg än de religiösa, att de bannlysa all naturlig glädtighet och införa ett förklädt allvar, en skrymtaktig sedlighet och allt omfattande skenhelighet, utan att vårda sig om sin hjords materiella fördelar och verldsliga upplysning i praktiska ting. Man klagar öfver att dessa nykomlingar parasitiskt innästlat sig på en fremmande jordmån, hvars bästa safter de utsuga, tränga ät sidan de naturliga egarne, som måste sucka under ett verldsligt och andligt förryck och arbeta och träla för de xheligas veqvämlighet och välstånd. Jag behöfver knappt säga dig, huru innerigt öfvertygad jag är om motsatsen. Verldsiga redskap, äro de ej i allt oklanderliga; framför allt drabbar dem den förebråelsen med rätta, att de med öfverdrifven rigorism bannlysa oskyldig glädje, och att de ej nöja sig med det rike, som ej är af denna verlden. Men jag kan ej blunda för alla de välsignelser de spridt öfver detta land. Jag kan ej underlåta att tro, att det senapskorn de utsått skall skjuta till ett herrligt träd, och i kraft af hvad dessa öar redan visat sig kunna bära, är man berättigad till den förhoppning och tro, att de skola raskt framgå på den kristna civilisationens bana. Och det år missionärernas outtröttliga verksamhet, som de hafva i första rummet att tacka derför. Om deras bevekelsegrunder må vi -ej döma. En är, som dömer. Vid vår afresa från Honolulu den 3 dennes saluterades vi från fästningen med 32 skott, med anledning deraf, att det påföljande söndag var vår konungs födelsedag. Saluten besvarades å vår sida pligtskyldigast och vi sköto med frisk bris ur hamnen. Vår hitresa var dock långvarig nog, hämmad dels af ihållande motvind från nordost, dels af tidtals inträfande stiltje. Ju längre norrut vi kommo, desto mera förgingo tropikernas klara himlar och jumma vindar, desto mera inbröt vårt hemands kalla klimat, men äfven dess ljusare sommarqvällar. Ändteligen hafva vi i dag på sftermiddagen ankrat härstädes, hvarifrån jag skyndar att afsända detta bref. Vi torde komma att här qvarstanna omkring 14 dagar, hvarefter vår färd går åt Otaheiti och Sidney. — Farväl! (Slut.