Aftonbladet – 7 oktober 1852, sida 2

Så har här på 30 år en stat uppstått, så att säga under våra ögon. För 30 år sedan fängslade hedendomens mörker alla sinnen, krafter och resurser. Menniskooffer hopades, afgudar dyrkades, despotismen förlamade alla. Det var en vild menniskomassa, som bodde i usla kojor, födde och klädde sig enligt naturtillståndets råa behof och rasade med grymhet mot närboende och mot sig sjelfve. För den civiliserade verlden voro Sandwichsöarne kalla klippor, hvilkas bugter buro döden åt olyckliga skeppsbrutne. Elden från Mauna Loas vulkan var betecknande för de ogästvänliga öarne. Och nu — nu är här en ordnad stat, der frihet och menniskorätt erkännes, med lagar och lydnad för dem, religion och upplysning, odling i sinnena och odling af fälten. Man invänder: med denna beprisade civilisation har dock folkstocken orimligt förminskats, öarne blott ombytt herrar, hvarvid de naturliga infödingarne förblifvit slafvariinbrytande nykomlingars tjenst; styrelseformerna hafva ännu mycket af det gamla barbariet, religionens sanningar, om än erkända med läpparna och efterlefda i det yttre, hafva ej trängt till hjertat och sinnet och öfvergått till medvetande; det äl! ej åkerbruk och industri man bemödat sig upplyfta, ej praktiska kunskaper man bibragt infödingarne; man har mera lagt an på en skenbar odling, som på det hela taget föga anna! är än skrymteri. Och medgifvas måste, att i dessa invändningar ligger nägon sanning. Det är sannt, att med främlingarne kom smak för lyx, som föranledde jordegarne att sträfva efter rikedomar för att förskaffa sig den. Detta hade den verkan, att man pålade den trälande befolkningen omåttliga arbeten, hvaraf många förgingos. Sjukdomar och pest hafva bortryckt många, såsom 1803, då troligen koleran hemsökte öarne. Antagandet af främmande klädedrögt har ej heller varit helsosamt för infödingarne efter deras gamla vanor. Men vi sko:a ihågkomma, att alla dessa olyckor äro följder af den öfvergång från ett tillstånd af vana till ett annat som införes, sådana som VI nästan öfverallt se der kulturen går framåt; och vi böra gifva akt på, att alla dessa olägenheter, långt ifrån ett fortfarande verk, redan försvunnit, då en sundare ekonomi i alla hänseenden gjort sig gällande. Att statsformerna ej ännu äro så utvecklade som vederbör, bör icke förundra den som ser huru långsamt det går äfven hemma hos 088