makten odelad ej tillät någon annan äga den. Sannt är, att från nu besattes regeringens alla boster med missionärer och att all förvaltning sick genom deras händer, hvilket naturligtvis skulle: förorsaka ett starkt oppositionsparti hos alla andra europeer, men mest hos franska, amerikanska och: synnerligast engelska konsuln, hvilken sednare framkom med påstående att alla beslut skulle underställas Englands approbation och hvars alla planer syftade derhän att bringa den nya staten under Englands domvärjo. Från denna tid började Europas och Amerikas örlogsmän att freqventera öarne och föreskrifva dem godtyckliga förhållningsorder. Lord Russel, fregatten Acteon, påtvingade styrelsen en traktat, hvari bestämdes, att utländningar skulle med konungens bifall få besitta egendom och fritt afyttra densamma, samt att engslssmännen skulle få uppehålla sig i hans rike sä länge de lydde dess lagars, Vaillant, fregatten la Bonite, utverkade 1836, i kraftaf sina batterier, att katolske presten Walch skulle få vistas i land, blott han icke predikade och gjorde omvändelseförsök, hvilket dock ingalunda underläts. Franska konsuln Dudoit hade befraktat sin brigg, Clementine, med bränvin och andra varor, tillhörande en ameriksnare; den inkom under engelsk flagg i Honolulu hamn och återförde dit de af regeringen nyss bortförde Short och Bechelot. Nu utfärdade styrelsen en proklamation, som för alltid utestängde katolicismen och katolikerna från riket, och presterna fördes åter med våld om bord på Clementine, etter afgifven protest af engelska konsuln, som offentligen uppbrände den engelska flaggan på gatan utanföre sin boning, såsom skymfad. Snart anlände likväl en gelsk kapten Belcher, fregatten Sulphur, och fransmannen Du Petit Thouars, fregatten Venus. De fordrade att de katolska missionärerna