Aftonbladet – 4 oktober 1852, sida 3

Java. (Slut frän lördagsbl.) Under tiden fortfor musiken att sakta Jjuda. Den verkan som densamma frambringar är under: bar. Jag hade lyssnat till den under timmar och känt att en melodi och en bestämd barmoni läg i dess toner, men jag kunde aldrig uppfånga den och nedskrifva den. Jag förstod nu för första gängen ett uttryck, som alltid förekommit mig egendomligt för amerikanarne, och jag kan hästan säga löjligt. De sade vanligen till mig, dä jag spelte nägon enkel melodi: jag förstär icke detta. De förstä det icke, emedan de äro ur ständ att slå takt med fötterna till en dans. Och nu mäste jag till min skam bekänna, att jag var ur ständ att förstå denna de Javanska infödingarnes melodi. Jag trodde stundom att jag bade päträffat ett slags thema, uppföngat ett slags grundaccord, men då jag sökie att fullfölja den rmusikaliska iden, inbröto helt olika och ytterst oväntade passager, så att då jag ville ätervända till min första id, dä var den fullkomligt glömd. Jag lär vanligen en melodi med lättbet, men jag har slårig kuonat fästa två takter af denna musik i mitt minne. Pausen i dansen bade varat ungefär en qvarts timme, då bayadererna återsyntes på tröskem. De ingledo i salen blygsamt och med nedslagna ögon säsom första gängen, och syntes först under dansen begätfvade med lif och känsla. Denna gäng förde en hvar af dem en solfjäder af päfogelfjadrar i sin band, och då klocktonerna blefvo skyndsammare,. tillväxte dansen i lif. De buagade sig nieckande mot hvarandra, lekande med sina solfjädrar, än följande. än förföljande bvarandra, och försvunno hastigt genom dörren. Den engelska officer, som satt närmast regenten, RE SAST TER UT PTE LELIT TT SL TT NDE FET SSK TI DNE INS RTP RM