Aftonbladet – 4 oktober 1852, sida 2

läckerheten genom att neddoppa två fingrar deri och under en ledig volt i luften dermed föra den till munnen. Det är alldeles otroligt hvilka qvantiteter poj och rå fisk de kunna sätta i sig, och det alla stunder på dagen och natten, ifall de äro vakna. Ty inga bestämda timmar hvarken för måltid eller sömn tyckas gifvas, utan dessa alternera med hvarandra efter naturens tillkännagifvande. Under detta inneboende hade jag tillfälle bemärka deras hemseder. För det mesta rökte de, då de voro vakna, ur en liten snugga af två tums längd, af träd, och hvilken gick omkring turvis eme:lan dem, som ett annat commune bonum, både bland min och qvinnor. Man drog derur tre drag ock iemnade den till grannen, derpå spottade mani kalebassen, gäspade, sträckte sig och — somnade, Un der de ögonblick dä sällskapet höll sig vaket, berättades långa historier, som lära hafva varit omåttligt intressanta, att döma af de skratt salfvor, som åtföljde dero. Emellavåt sjöng man, en hiskeligt entonig och sömngilvande musik af två till tre toner, som ibland rickte bela timmar. När qvällen kom tändes lampan — i flera fattiga kojor begågnas rö:terna af den allmänna aleurites truoba till Jyslämpe — och nu framkom kortleken, och ett högst enkelt spel, intet mer och intet mindre än vårt eget goda hederliga svenska msvälta räfy, höll sällskapet vaket en stund. Stundom försaralade Big grannarne från andra kojor, qvinnör af föga äterhållsamhet i sina tvetydigakaresser, gummor och gubbar i mängd jemte barn, och sladdret och de på oss främmande spända blickarna tillkännagåfvo tydligt, att vi voro föremålet för deras deliberaNioner och undran. En och annan kunde någon engelsk :glosa, åtminstone myntvärdet, och med deras: tillhjelp entamerades då och då en pantomimisk konversation, till stor ömse