Aftonbladet – 25 september 1852, sida 2

22 Kar. Är eden erubblig? Den förändring, som sedan någon tid föregått hos Nathanael, hade icke undfallit hans beskyddares skarpsynta och uppmärksamma blickar; råen den siränga tystnad han sjelf iakttog öfver anledningarne dertill, och. den nästan vaksamma sorgfällighet hvarmed han undvek allt som kunde syfta derpå, afhöll Swedenborg från att söka intränga i hemlig heten. Ehuru han med sitt af menniskokärlek och af faderlig ömhet för Nathanael varma bjerta ingenting högre önskade än ett kunna trösta och förmildra hans lidanden, kände han sig dock: hindrad från att vidröra dem, af denna tälskvärda finkönslighet. som är alla ädla själar egen. Under det Nathanael nästan mörkbart dag för dag aftynade och fördystrades, blefvo hans besök hos hans beskyddare allt mera sällsynta, tills de slutligen nästan alldeles upphörde, Med undantag af de gjukbesök han afiade hos refvinnan Hessenstein och dem hah, tilifölje at ett aflagdt löfte och mnaturpligtens heliga kraf, egnade ett annat föremål — hans olyckliga vansinniga syster — sökte han ingen, kt inneslöt sig i den fullkomligaste ensighet, Om icke Swedenborg sjelf stundom gått att aforyta denna, skulle den olycklige glutligen blifvit afsöndrad äfven från detta umgänge — det enda, som förmådde återföra tröst och lugn till det förkrossade hjertat: