Aftonbladet – 25 september 1852, sida 2

Detta, som ingalunda undföll Heinze, framkallade ett sardoniskt leende på hans läppar; och han sade tröstande till sig sjelf, under det han med ett sken af den djupaste vördnad bjöd Guiselda farväl: Eit lyckligare ögonblick skall hålla mig skadeslös.