Aftonbladet – 25 september 1852, sida 2

förklaring har. bekräftat allt hvad jag i detta ämne yttrade i mitt.bref af den 31 Aug. Om hela Berlin var okunnigt om derna session ända till kl.;2 (den-tid då posten afgår), så fick ni åtminstone på förhand veta innehållet af det svar, som afgats nämnde dag. Jag skall straxt återkorama till den kommerciella frågan. Men först ett ord om hr v. Manteuffel. Det synes bekräfta sig att han, såsom jag nämnile, ingifvit sin afskedsansökan i anledning af hr v. Radowitz utnämning till generalinspektör för militära. undervisningsanstalterna. Konungen var på Rigen för att begagna hafsbad. Hr v. Manteuffel begaf sig dit för att språka med H. M:t något litet om tullföreningsfrågan och mycket om hr v. Radowitz utnämning, som egt rum utan konseljpresidentens vetskap. Konungen hade sökt gifva samtalet en annan rigtning, i detshan yttrade: det. der är icke af någon vigt, låt oss tala derom i Berlin. För öfrigt kunnen j, herr v. Radowitz och ni, mycket väl båda två stå qvar på er post. Jag har detta yttrande från en mycket god källa. Efter konungens återkomst hade hr v. Manteuffel åter bringat ämnet å bane och påstätt att hr v. Radowitz äåterförsättande i aktivetet försvagat hans position såsom konseljpresident. Härmed förenade sig de ständigtäter uppdykande ryktena om stridigheter inom ministeren och om oenighet mellan det aristokratiska och byråkratiska lägret. Allt detta hindrade styrelsen och försvagade både i afseende på inoch utlandet och var betänkligt under närvarande förhållanden till Österrike. Ni känner förmodligen redanaf tidningarne kabinettsordern af den 8 Aug., som i sjelfva verket utnämner, hr v. Manteuffel till statskansler, ehuru han icke erhåller namnet. Konungen befaller alla ministrarne att konferera med hr v. Manteuffel om alla vigtigare saker inom deras departementer. Om en åtgärd erfordrar konungens bifall, så skall vederbörande minister först framställa den inför hr v. Manteuffel. Om en minister vill ha audiens hos konungen, så skall han göra anmälan derom hos konseljpresidenten, på det denne, om han vill, kan dervid vara närvarande. Denna kabinettsorder har väckt en oerhörd sensation. Man kan lätt tänka sig, att junkerpartiet är i raseri. Kreuzzeitung har gjort mine af att finna denna åtgärd naturlig och nödvändig för styrelsens centralisation ; rien detta är blott en komedigrimas, hvaraf ingen låter narra sig. Radowitz parti, som kallar sig det gammalpreussiska och har till chef Bethmann-Hollweg, har icke blifvit mindre bestört. Men hr v. Radowitz har för sin enskilda del fått en liten tröst genom det i kabinettsordern gjorda undantaget, att krigsministern omedelbart föredrager sina ärenden för konungen och hr v. Radowitz genom sin befattning icke beböfver komma i någon äfven aflägsnare beröring med hr v. Manteuffel. Och denna byråkraternas seger öfver junkrarne, har den konstitutionella friheten vunnit någonting derpå? Visserligen icke. Jag behöfver blott erinra om den kongl. ordonnans, genom hvilken nu en ny första kammare blifvit oktroyerad vid sidan af och tvertemot konstitutionen. Denna ordonnans har, såsom ni redan haft tillfälle att se, upphäft konstitutionen i flera väsendtliga punkter; den tillintetgör alldeles flera artiklar, tolkar andra i en för regeringen behaglig anda och suspenderar åtskilliga. Detta är början till det bonapartistiska systemets införande i Preussen och det kan icke väcka förundran att se all den fröjd som uttalar sig i Kölnische Zeitung, denna ömkliga affälling, som efter den 2 December är en skam för hela Tyskland. Jag öfvergår till den kommerciella frågans ställning. Den har förändrat sig något på de sednaste dagarne. Ni vet att Preussen hade utsatt den 13 Sept. såsom sista terminen för koalitionsstaterna att afgifva sina svar på Preussens förfrågan i afseende på de förbindelser, som skulle ingås mellan Österrike och den nya tullföreningen. Den 15 kom och koalitionsstaternas ombud sade sig icke ega några instruktioner. De yttrade, det de hoppades erhålla dem omkring Iden 20 dennes. Man erfor på samma gång, att de södra staternas ministrar sammanträdt i Miäncehen, för att komma öfverens om ett nytt undvikande svar. Allt detta innebär en I verklig skymf mot den preussiska regeringen, I men dess försonliga sinnelag ör så renommeradt, att, oaktadt hela den guvernementala verlden ser mycket förgrymmad ut, ingen Imenniska trodde på någon brytning. Emellertid har åtminstone en provisorisk brytning inträffat. I går egde en ny session rum i tullkongressen, till hvilken endast fullmäktige från de stater blifeit kallade. Det preussiska ombudet förklarade då, att kabinettet i Berlin, troget sin förklaring at den 30. Aug., icke ärnar fortsätta underhandlingarne med andra stater än de som slutit sig till nämnde förklaring. Denna nyhet har gjort godtintryck. Preussen har åtminstone en enda gång visat raskbet. Härmed blanda sig likväl allvarsamma bekymmer. Man hoppas dock, att Preussen i alla händelser kan räkna på Hannover för bildande af en nordtysk tullförening. Mera härom om några dagar. E. another LITTERATUR. e Tidskrift för Litteratur 1852: Häftet 6. (Forts, från 2 216.) Vi återkoråma till den gsednare tppsatsen i häftet. Några drag af Sveriges inre historia om