Aftonbladet – 22 september 1852, sida 3

RATTEGÅNGSoch POLISSAKER. Rådhusrättens afdelning för tullmål. Tullinspektoren vid Blockhusudden, hr öfversten och riddaren af Ekenstam, har, hos Radhusrättens afdelning för tullmäål väckt åtal mot bandelsbokhöllarer August Österman, derföre att dä Ö. på aftonen der 15 sistl. Augusti passerat tullen med sin segelslup han icke lagt till invid bryggan, utan under yttrande: jag lägger ej till förr än det blir ny brygga, poc kat sig till att erhälla tullbetjening i bät ut för visitations förrättande. Dä slutligen uppsyningsmänner Nilsson, Rhedin och Lindholm, sedan Ö. seglat ä södra landet till, på befallning af öfverste af E. farit u i bät för att göra visitation, hade alla tre blifvit un der sin tjensteutöfning utaf Östermans sällskap oqvä dade och hotade att kastas i sjön, samt Nilsson knuffad för bröstet och sä härdt nypen i armen utaf er af sällskapet, att läkarebetyg utvisar att Nilsson ha? en större blänad å venstra armen. Bokhällaren Österman var i följd af denna anmä. lan inkallad till förhör, men bestred den mot honom gjorda angifvelsen. Ö. uppgaf att han kommit med sin slup från Wärtan och ämnat sig ät staden, mer i anseende till den härda sydliga vinden omöjliger kunnat lägga intill bryggan, utan begärt att vaktmä. starne mot vedergällning skulle komma ut i bäter och förrätta visitationen. Dä hans begäran slutliger blifvit villfaren och vaktmästarne kommit ut till slu: pen, hade de varit näsvisa och yttrat till Ö;: De är bäst man håller ögonen öppna dä ni passerar tul len, isynnerhet som er förrymda broder är ute ock reser,. Sedermera hade de gätt ombord och visite. rat båda salongerna, men då Nilsson utaf kitslighej spottat och derigenom osnyggat båten, hade en a sällskapet, hr Avelin, fattat N. i armen och vänd bonom ät sidan på däcket, under yttrande: Ni kar gerna spotta i sjön och icke spuska ner bäten,. Sä som vittnen, för att intyga sanningsenligheten af denn: uppgift, äberopade Ö. sitt sällskap, som utom Avelir utgjorts af: handelsbokhällaren M. Almgren, dokto; L. -Thegerström, t. f. kammarskrifvaren vid flottar C. A. W. Callstenius, fabrikören Beyer och handels. bokhällaren Palm. Säväl öfversten af Ekenstam son vaktmästarne bestredo att Ö:s sällskap skulle få vittna, emedan de allesammans i bäten varande personer, såsom Nilsson yttrade sig, skällt som hundar.. Nils: son påstod, att hela Ö:s berättelse om förloppet en. dast. vore en osanning och uppdiktad för, att undgt ansvar. Att ej hela sällskapet blifvit åtaläUt, förklarade ötverste at E. böra tillskrifvas omöjligheten för den förolämpade tullbetjeningen att väcka ätal emot flera än Ö., som var känd, enär t. ex. en annan aj sällskapet, på fråga om sitt namn, fällt ett så plumpt yttrande, att det knäppast kunde inrymmas i protokollet, Efter öfverläggning tillätos dock nu närvarande äberopade vittnen, hrr Almgren, Callstenius och Thegerström, att vittna i målet, enär de ännu icke blifvit i detta mäl ställde under tilltal. De, uppgäfvo nästan sammanstämmande, att hr Österman omöjliger kunnat lägga till invid bryggan, i anseende till mörkret och den starka sydliga vind som då bläste. Vaktmästarne hade varit näsvisa och genast vid sin ankomst yttratt Det är då helvete att majoren ska vara så flat att befälla oss fara ut och visitera,. Hr Ö. hade blifvit skymfad och förebrädd för sin aflidne broders. handlingssätt, och hade, säsom vittnena yttrade sig, Nilsson spottat temligen mycket under dei han förrättat visitationem, och derföre hade hr Avelin fattat honom i armen och vändt honom mot slupens styrbordssida, under yttrande: Ni kan spotta i sjön och icke på däcket, Hr Callstenius förklarade, att han icke så noga kunde påminna sig om nägor af sällskapet fällt oqvädinsord; det kunde väl vara möjligt, men bestämdt kunde han icke päminna sig sädant. Hrr Almgren och Thegerström deremot togo bestämdt på sin ed, att icke nägon af sällskapet oqvä dat tullbetjeningen. Öfversten af Ekenstam förklarade att då hela sällskapet efter äterkomsten frän seglatsen varit temligen muntert, så vore det deraf en följd att deras minne skulle vara klent. Bryggan är mycket bre och alla andra båtar hade den dagen lagt till, men Österman, hvilken tidt och ofta är ute och seglar med sin stora slup, har alltid pockat sig till att. få vaktmästarne ut i bät, ehuru sädant icke är tillätet. Att vaktmästarne af farhåga att icke bli ställda .till an svar, NG hr at E., med särdeles uppmärksamhet följa Östermans utfärder, förundrade icke honom, helst Ö. alltid seglar längt ut i skärgården och till trakter der lurendrejerier föröfvas. Säsom ett bevis på Ö:s kitslighet mot tullbevakningen vid Blockhusudden, inlemnade hr öfversten en skritt innehållande en ny angifvelse mot Ö. och hvilken han, i händelse icke tullbevakningen hvarje söndag under denna sommar blifvit ofredad at Österman och varit föremål för gäckeri af dess sällskap, icke skulle ha ingifvit. Denna br öfverstens angifvelse innehöll att Ö. den 12 Oktober sistl. år, på äterväg frän sina vanliga seglatser, lagt till med sin slup vid tullbryggan, och hade dä gräl uppstätt, sedan Ö. förolämpat vaktmästarne, hvarefter sällskapet sent på qvällen rusat upp till öfverSERENA IS NA SAN SSR ATS RADE