Aftonbladet – 18 september 1852, sida 3

Håll! För dj— båll!s utropade baronen, hemskt träffad af denna förtviflade målning. Det är min hand, som håller :Damoklessvärdet. sOch ni skulle kunta låta det falla? Fråga mig icke, min baron! Jag skulle kunna allt, Man måste älska som jag, för att kunna hata, förtvifla, hämnas som jag. Ja, jag tror att jag skulle finna en njutning i att bringa er till det yttersta.n Baronen kände sig bedöfvad gom af en explosion, som uppref jorden under hans fötter och öppnade en afgrund för hans nästa steg. Heinze återtog, sedan han sjelf tycktslugna sig, och en stund betraktat den förvirring som med hvarje ögonblick synbarligen tilltog hos baronen: . Fortfar ni ännu att:se ned på mig, derföre att jag är lifmedikus Heinze. och ni baron Schaumbach; derföre att jag icke har att berömma mig deraf, att något ryktbart blod från någon sidogren flyter i mina ådror? Yfves ni ännu öfver dessa företräden, hvilkas gäl? jande kraft jag, hvarje ögonblick det skule behaga mig, kunde tillintetgöra? Om så är, öfvergif detta, min baron! Öfvervinn de fördomar, sem beherrska er! Påminn er, att den ynnest jag af konungen röbt och hveraf jag ännu eger att. berömma. mig — oaktadt en charlaten för tillfället gör sitt bästa att fördunkla wmina tjenster hos rikeorefvinnan — att det förtroende och den ryktbarhet jag i min väg lyckats vinna, redan riktat mig med en icke obetydlig förmögenhet och dessutom lofvar mig ett namn för fremtiden, Hvilket angeende. har icke till exempel en Urban Hjärne förvärfvat på Iscuspii fält? I hvilka lysande slögtförbindelser kom icke han genom sitt uktenskap? Besinna allt detta, min herre, och ni skall finna att ärelystnaden har ett stort