Aftonbladet – 18 september 1852, sida 3

— hvilketdera namnet, visste han ej, som vore boende i Ljungby köping och känd för mycken hjelpsamhet. Nämnde Carlsson hade jemväl en gång förut skrifvit P—n ett prestbetyg, nemligen i Januari mänad detta år, då han äfven varit hemrest; men hvilket betyg han ej ansett användbart. I öfrigt försäkrade P—n sig vara så enfaldig, att han ogörligt konnat förstå att det vore någonting farligt uti att läta skrifva sig ett falskt prestbetyg, endast det vore affattadt i riktiga ordalag och med sigill. Ransakningen anstår, i afbidan på upplysnings vinnande huruvida någon person med det uppgifna namnet verkligen fiunes till och är boende i Ljuvgby; hvilket emellertid lärer vara högligen att betvifla. — Drängen Pehrsson från egendomen Näringsberg ati Westerhanninge socken var i dag upphemtad till polisförhör derföre att han i dag på morgonen kört sä öfverdädigt, att han vid Skanstull öfverkört mjölaaren Källström och arbetskarlen Ljung!öf. Dä tullvaktmästaren Carlberg sökt qvarhälla Pehrsson hade bade P. sönderrifvit hans rock. Pehrsson, som i starkt traf fortsatte att köra framåt landsvägen, eftersattes och fasttogs sedan han afkört ena axeln å vagnen. Pehrsson dömdes att böta för öfverdädig: körande och fylleri tillbopa 30 rdr bko, och älades dessutom att i ersättning utgifva: till Källström 6 rår 32 sk., till Ljunglöf 3 rdr 16 sk. och till Carlberg 10 rdr samt att med 32 sk. bko ersätta hvartdera a: de tvä afhörda vittoena : summa 51 rdr 16 sk. bko. Han insattes i häkte intilldess upplysning erhälles hu ruvida hans husbonde vore villig betala böterna. — Till poliskommissarien Backlund hade anmälar blifvit gjord, att liket efter en 10-ärig gosse, Olof Frithiof Malmström, i gär uppflutit i sjön nedanför Styrmansgatan ä Ladugärdslandet. Gossen, som är son till kokerskan Charlotta Malmström ä ängfarty: get Norrland, hade varit lemnad i värd till tunnbinlareenkan Anna Catbarina Sundberg och dess döttrar Sophia Albertina och Anna Charlotta, boende i hu set N:o 10 vid Styrmaunsgatan. Säsom det ryktesvis berättas hade gossen blifvit strängt agad och derefter hoppat i sjön. ; Vid i dag hället polisförhör pästod er at enkan Sundbergs döttrar att gossen varit okynnig och derföre erbällit aga. Hon tycktes vara begafvac med en flytande talförmäga och gestikulerade och pratade vidt och bredt, samt bedyrade sin oskuld. Ett vittne f. d. gardisten Petter Pehrsson intygade emellertid att han hört mycket skrik frän enkan Suud bergs rum och dä han sprungit fram till fönstret hade ien ena af Sundbergs döttrar fasthällit gossen medar den andra, som titulerades Lotten, piskat barnet med ett stort ris. Pehrsson, som en läng stund hör: barnets skrik, bade dä bultat på rutan och yttrat: jag tycker det nu kan vara nog, men mamseller hade fortsatt att slä. Gossen hade fätt stryk derföre att han, som varit förbjuden att begagna sig at det i gården befintliga afträdeshuset, för länge vari borta då han besökt allmänna afträdet vid Nybron. Mälet uppsköts tills om mändag då gossens moder hit anländer. Liket är transporteradt till bärhuset och det är nu stadsläkaren doktor Blachet som skall gifva utlåtande efter verkställd obduktion. — Poliskommissarien Jaderin anmäldte i dag uti poliskammaren att pigan Mathilda Johnsson, boende ji buset N:o 27 Tullportsgatan ä norr, sistl. tisdagsmiddag upphittat en samma dag af allmänna pantlänekontoret utfärdad assistanssedel å en derstädes under N:r 89,278 med 34 rdr bko belänt sockerskrin af silfver, väg. 35 lod. Det förmodas att skrinet, som har fyra fötter och på locket anbragt ett lejon, blifvit stulet och pantsedeln af tjufven bortkastad, derföre att någon anmälan om sedeln icke blifvit gjord. Vid beläningen hade en liten lapp ätföljt skrinet, hvark stod med nästan oläslig stil skrifvet: Eslund, arbetskarl, bor i huset N:o 2 Grämunkegränd.n — För några dagar sedan omnämndes att sjömanoen Dahlman blifvit häktad för innehafvande af ett silfvercylinderur, hvilket blifvit stulet frän ett aflöjtnant Grevesmähl å Herrestad egendom vid Mariefred insändt bud hit till staden, hvilket skulle lemna uret till urfabrikören Lindroth. För att igenkänna om Dahlman vore den sannskyldige tjufven var nämnde bud, som då uret tillgreps, varit öfverlastadtafstarka drycker, nu inkalladt, Mälet påropas och en mycket väl klädd karl, som uppgifver sig vara timmermannen Jonsson träder fram. På fråga af hr polismästaren huru det tillgätt dä har förlorade klockan, svarade Jonsson, som äfven nu var synbarligen öfverlastad, det gick lite på tok ty jag hade icke mina sinnen i behäll. Han hade såsom han yttrade sig säå mänga bekanta här i staden att han alltid blef kladdig då han kommer hit.. Mälet om klockan remitterades till domstol och Jonsson sor i ruosigt tillstånd infunnit sig till polisförhör dömdes att böta 6 rdr 32 sk. bko, och dä han saknade böter så insattes han genast ä 7 dygns fängelse vid vatten och bröd.