Aftonbladet – 14 september 1852, sida 3

annorlunda än otill--genomdrifvandet af itll välde öfver baronen: och de dermed förbutidna anspråken på hans systers hand, beviljade Josua hans begäran. fåså cl Då han ville resa sig upp för att framtaga dem ur sin chiffonier, svigtade hansknänvoch han förmådde knappast flytta: sig utstället. Ni synes verkligen angripen, sade Heinze, och Nathanael skall icke kunna ana någon list-under er anmodan om ett besök af honom. Josua vacklade ett par steg fram åt golfvet. Besvära er icke för denna gång: : Vår bas ron är-icke återkommen än; dessförinnan ärhar jag icke operera. . Spara er till -lägligare tillfälle; Tiden-hastar icke., Å . Den hastar. Mina krafter komma icke tillbaka, mumlade Josua mellan tänderna och stod nu vid chiffoniern. Det är bäst att nu uppgöra hvad vi kunna, sade: han och framtog reverserna. Heinze grep dem med begärlighet och anbefallde Josua att utan dröjsmäl låta kalla Nathanael, hvarpå han lemnade rummet. Min son min hämnds förrädare! utropade Josua och sammanknäppte händerna öfver sitt häfvud. Barmhertige Gud, det fattades ännu detta! zD Det fattades verkligen blott detta för att uttömma hans. sista krafter. . Då Nathärael på hansckallelse infann sig följande morgonen, fann han honom fullkomligt maktlös. och så affallen, att han knappast kände igen honom. Häns puls var ojemn,. ömsom: matt :som en .döendes, och ömsom hög som en febersjuks, hans andedrägt var kort och hans: hud kall och fuktig. : Ni lider, min fars, gade Nathanael sakta och med: mild röst. Ja, jag lider, var Josuas korta och bestämda svar. 4 , sHvarföre har ni icke förr låtit kalla mig? Det:önda skulle då måhända icke hafva hun-. nit denna höjd. Re syra dn ä Josua svarade icke mera, Han blef stum vid alla Nathanaels följande frågor. Men det låg något hemskt, något förförligt i denna