böja ett sådant slag för vår industri som detj:! nu inträftade. Att vår regering, oaktadt detl: goda förståndet med ryska styrelsen, i dettal hänseende ingenting förmått, visar dock att den svenska diplomatien nu icke är så inflytelsenk i Petersburg som den sades vara årl! 1848, då man påstod att den ryska regeringen i allo accepterade de svenska diplomati-! ska noterna rörande den invecklade danska i frågan. Det blir likv5l en nödvändighet förl; vår styrelse att genom framlöggandet af not-1 vexlingarne vid nästa riksdag inför ständerna: visa, att regeringen vid detta tillfälle verkli-j: gen gjort sitt bästa för att förekomma eller! ätminstone mildra de svåra följderna af den : utaf både regering och ständer förut antagnal, handelspolitiken emot Finland. Att jemföra den nya finska tulltaxan med vår egen kunde i flera fall vara upplysande, men vi ha ej nu tillfälle med en sådan jemi förelse, utan vilja blott omnämna att denna taxa stundom är mera liberal och mera förståndig än vår egen. Vi, som beklaga ossl! öfver en hotande skogsbrist och som derföre tillåta tulliri införsel af stenkol, ha tull på ved; men Finland, som dock kan med fördel sälja skogsprodukter till Sverige om tullförfattningar ej lägga hinder emellan, tillåter tullfri införsel af ved. Vi nämna detta blott för! att erinra om vår egen okloka lagstiftning i tullväsendet. Men en annan jemförelse som erbjuder sig då vi tala om den nya prohibitiva tulltariften i Finland, är verkan af den motsatta politik,l som i allt och således äfven i afseende pål handeln föres at jordens största landtmakt i: och största sjömakt, mellan hvilka båda rivaler Sverige befinner sig. Medan Storbritannien med den största liberalitet för vår sjöfart öppnat sina hamnar och för våra varor sina marknadsplatser, långt utöfver hvad förut varit förhållandet, sträfvar deremot vår östra granne att uppresa en kinesisk mur mot vår handel, afbrytande de förbindelser som förut existerat på denna sida, Och vi sjelfva som glädja oss åt den friare handelsgemenskapen med Storbritannien, ha af alla krafter hulpit Ryssland att uppföra den kinesiska muren mot handeln på vår östra kust. Vi hålla således med England då detta gynnar den fria handeln, samt med Ryssland då det utbreder prohibitivsystemet. Detta ör ockeå i fullkomlig öfverensstämmelse med våra andra inkonseqvenser. Våra nämnde grannar äro deremot konseqventa. Hvar och en följer sitt system och vi böra af de motsatta följderna snart komma under fund med hvilket som är det bästa. Då vår handel på England redan vunnit ep stor tillvext, särdeles genom den stora trävaruexporten, och för framtiden skulle stiga ännu mera om vi en gång lärde oss attsköta vårt jordbruk och använda dess afkastning på det sätt, att vi kunde exportera betydligare qvantiteter af våra jordprodukter, så kommer deremot vår handel med vår närmaste granne på östra sidan att nästan helt och hållet upphöra. Så olika bli verkningarne af demotsatta systemerna. På ena sidan liflig omsättning och ömsesidig vinst. På den andra ingen omsättning, och ömsesidig förlust. Men saken är, att denna förlust är en vinst för Ryssland. Det ligger ej i sistnämnde lands intresse att det genom svärd och förräderi eröfrade Finland skall underhålla en lifligare handelsgemenskap med sitt gamla stamland Sverige. Tvärtom har Ryssland skäl att önska slut på denna gemenskap och derföre har det också med Sveriges benägna biträde lyckats att tillintetgöra den. Sedan våra vigtigaste intressen på detta håll numera väl kunna anses i det. närmaste. vara ohjelpligen förlorade, hufvudsakligen i följd af vår egen oskicklighet, kunde det väl ändock vara skäl att genom någon åtgärd; visa Finska folket, att vi börja att ångra våra dårskaper samt att vi i sjeltva verket ej nu för tiden hysa en sådan afvoghet emot detta folk, som vårt handlingssätt antydt. Vi kunde således, till en början upphäfva den tull af 20 procent som är lagd: på .den finska litteraturens alster, oaktadt bela den öfriga verldens litteratur får hit tullfritt införas, och vi kunde gerna medgifva en sådan tullfrihet utan afseende på reciprocitet från kabinettet i S:t Petersburg. Likaledes kunde, vi upphäfva tullen å finsk ved, m. fl. andra finska produkter, hvilkas import i sjelfva verket blott är en vinst för vårt eget land. i ; Vi skulle genom ett sådant förfarande nu kunna exinra finska hationen om, att Sverige ej känner någon glädje öfver sin skiljsmessa från denna nation och ej heller deri ser, någon vinst för sin egen inre ekonomiska utveckling. Vi skulle kanske kunna rädda åtminstone några band af vänskap mellan dessa länder, sedan vi genom en hufvudlös. politik hulpit till att afslita alla andra band ,emellan dem. Om den allmänna andan i vårt land ej nu vore så försoftad som .den är, skulle. vi, följande det brittiska folkets nyligen lemnade ädla exempel i adresserna till. franska nationen, sända våra gamla bröder i de tusen sjöarnes land några dylika adresser, hvari vi förklarade, att oaktadt händelserna och politiken sökt uppresa en oöfverstiglig skiljemur mellan svenskar och finnar, hysa dock svenskarne alltid samma tillgifvenhet för sina fordna kamrater, som med. oss under så lång tid delat segrarnes triumier och nederlagens börda. Vi skulle säga dem, att svenskarne ännu hoppas att en förståndigare politik åter en gång skall underlätta gemenskapen mellan båda. folken, mL mt ml sAm Afraor dan Alnnbklima olsligmog.