Aftonbladet – 14 september 1852, sida 3

gade tillbe, i a snaror, för ätt Öffras åt fasan och förtviflan? Flan: stannade stum, som en bildstod, ov: a ; Svär, svät vid dina faders Gud, eller himdencskall gifva mig kraft att byta förlåtelse i straff! och nedkalla hans förbannelse öfver dig. Vet ätt jag gifvit Heinze alla bårohens: reverser.i händer, att deraf. begagna sig, Du känner stunden att framträda... Svärl s; iBarmhertige iGudi, -: 7 ; Du vill:foked Ha! förtviflan skall då sluta mitt lif? Nej, icke sluta, ty;jag kan icke dön,. tillåde han, med en: obeskrifligt-klagande: röst, jag kan icke lemna min dotter utan hämnare qvar på jorden. Om hon i sitt vansinne skulle fråga: Hvem har hämnat mig? Skulle-då hims mel och jord lemna henne utan svar? Nej! Tanken på hänind skall uppehålla mitt lif... Det-är. den som hindrar: blodet. att stanna i mina ådror, hjertat att -bortkasta sina qval. Ett-halfdödt lik skall jag vandra bland de lefvande, tills . ... tills. . .n O min fader! Här på. grafvens rand, glöm er hämnd ! å j vag skulle då äfven glömma att jag varit fader. ...Svär, eller du nekar grafvens ro åt min med dödenikämpande varelset Ännu väntar jag förgäfves på din ed? -O,, rättfärdighetens -Gud, o, min arma, ohämnade dotter, gifven mig styrka att uttala min:.förbannelse!s En konvulsivisk.spänning genomfor hans lemmar, han lyftade sina sammanknäppta händer öfver sitt hufvud och .sade: O, hämnande himmel, samla all den vrede du förmår utgjuta i den förban ..s Håll, o fader håll!o Du svär?? cJa-ag . . . svär!s sade Nathanael med knappast hörbar röst. CC bHv? så Jag har hört nog. Jag förlåter att du en gång förrådtmina planer och bjelpt baronen, att undkomma. Du skall hädanefter blifva trogen, ty du har svurit det; Din systersärkommen, blif hennes vårdare gåszom du är hennes hämnare! Och Josua sjönk tillbaka på sin hufvudgärd; hans röst tystnade, ty hans tunga stelnade; hans ande hade flytt.