likgiltighet skall upptaga att man antastar grefvinnan Hessensteins oöfverträfflige ögonläkare., Grefvinnan Hessensteins ögonläkare ?, upprepade Josua, som, ehuru han , af skäl dem vi redan anfört, icke träffat sin soi sedan han inträdt i denna befattning, likväl kände att han egde den. Ja, just han, en viss herr Nathanael ben Rieti, som genom det beskydd, hvari han vetat innästla sig.hos en märkvärdig man, samt den förblindelse hvarmed hans charlatäneri håller på att slå den förut nog förblindade och hos konungen allsmäktiga riksgrefvinnan, är på god väg att göra. sig ett namn ... Men hvad fattas er? Ni är blek, ni darrar.o Ingenting, alldeles ingenting!s sade Josua och samlade sing sista krafter för att icke förråda hvad som föregick inom honom. Från fruktan att förlora enliten förmögenhet, som skulle betrygga min nära förestående ålderdom har det hopp ni väckt . . . Ni förstår, man är svag vid mina år.) . sa sOch med:ert-begär efter vinning — tillade Heinze vid sig sjelf. — ,Emellertido — återtog han — ybör ni. inse att gaken: har sina betänkligheter, hvad mig angår; för er är det annorlunda. : Som en trosförvandt i ett främmande land, skulle ni lätt finna.en anledning att söka denne Nathanaels bekantskap och sedermera på något sätt snärja honom så, att han funne rådligast återvända dit, hvarifrån han är kommen, . Men allt måste tillgå fnt och med hasty innan baronen hinner återvända. Låtom 0ss utkasta en plan! Men om ni misstar er? invände Josua med bäfvande röst. : Om jag misstar mig,, upprepade Heinze. Har ni funnit att jag plägsr misstaga mig? Af försigtighet möjligen. AA Der hafva vi åter den f—de försigtigheten. Ni gör mig rasande! Nej, för alla dj—r, nej! Jag misstar mig icke, jag kan icke mMisstaga mig. Och nu berättade Han omständligen af hvem och under hvilka förhållanden han erhållit sina upplysningar. M . Hvarje ord af hans berättelse gick som ett